Det har varit en sömnlös natt, i alla fall för mig. Jag vred och vände mig av smärtor från kl 22 till 4 på morgonen imorse! 3 timmars sömn blev det dock innan Fisen vaknade, dock kunde vi gosa nån timma i sängen innan vi gick upp och det kändes skönt :-) Jag känner mig inte särskilld trött faktiskt, trots bara 4 timmars sömn dom senaste nätterna.. Kommer ihåg att jag aldrig kände mig trött inför förra förlossningen heller. Jag hade all energi i världen och målade ju om vardagsrummet och bakade som en världsmästare, haha. Nu denna gången har jag planerat dagarna så det knappt hinns med toabesök känns det som, men det är bara bra. I alla fall för någon så otålig som mig ;-)

Jag har värkar nu med och känner att dom har ändrat karaktär sedan i måndags. Mer stickiga och gör rejält ont! Jag har en tid hos Barnmorskan i eftermiddag som jag faktiskt tänker släpa iväg mig på (om det nu är fysisk möjligt) och sedan får vi se vad hon tycker vi skall göra.

Till Dagen D har jag bestämt mig för att till 90% åka in med ambulansen, då jag har en väääldig stark känsla av att det kommer att gå ruskigt fort när det väl sätter igång på riktigt. Och då känns det säkrare att sitta med kunnig personal i samma bil (som får använda gasen & blåljus för att komma fram) än med en nervös och ikke blodtålig sambo ;-)

Så kan han köra iväg William till barnvakten i lugn och ro, packa om det inte har hunnits med och behöver inte komma hem onödigt tidigt ifrån jobbet! Perfekt, eller hur?
Nej, men mindre stressigt blir det för mig känner jag :-)

Denna fina magen får avsluta den här dagen!

Som jag längtar efter Dig, som ligger där inne.
Vem är Du?
Hur ser Du ut?
När tänker Du komma till oss?
Tryggare kan ingen vara

Sov gott, alla ni där ute ♥

Igår kväll/ i natt kom värkarna igång, inga fjuttiga sammandragningar längre, dock bara förvärkar och vid 4.00 kunde jag äntligen få sova, fram till kl 8.00 i vart fall. Det känns som bebis aldrig vill komma ut, precis som det var förra gången :-) Man står och väntar och räknar dagarna. Men ut kommer den ju till slut oavsett. Det är mer allt runtomkring som jag vill skall falla på plats (någorlunda iaf)

Rummet till bebis liknar fortfarande mer ett förråd än ett barnrum och sängen ligger fortfarande i småbitar i kartongen.. Inte minst för William hade det varit kul att få tillbaka en mer rutinerad vardag känner jag. Min trötthet gör mig till en soff-/ sängpotatis, emellan vilopauserna är det lite lek, matlagning, tvätt eller städning som gäller. Det tar mig också en bra stund på morgonen att komma ur sängen. Men lilla prinsen blir lätt rastlös när vi inte kommer utanför dörrarna innan 12. Självklart är det kul att vara ute, men inte just nu, Bara tanken av att springa efter honom där ute bland allt som han vill men inte får vara nära och leka med..  Det känns som ett enda stort krig vissa gånger. Den viljan den lilla människan har är då inte från denna jord tror jag :-)  Låter säkert som ett invecklat i -landsproblem, dock är det ett stort för mig just nu.

Att inte få lyfta honom gör inte saken lättare.

Jag hade fått order av MVC i torsdags om att ta det så lugnt der bara går på grund av min allt jobbigare foglossning som bara inte vill ge med sig. Och för att inte få några bestående skador efter förlossning & graviditet skall jag gå så lugnt och sakta som möjligt, inte vrida höften och inte bära tungt.. Med bara 2 veckor kvar känns det som att jag skall klara det utan några problem. Men att inte få lyfta William, det har varit jobbigt. Jag undrar hur det hade varit om vi hade bott i lägenhet, där man hade varit tvungen att gå ut med hunden minst 2 ggr om dagen, en ettåring  och höggravid..?? Nog ingen höjdare skulle jag tro.

Nu börjar faktiskt min mage att kurra så det är dax för andra frukosten känner jag. William står och gungar vaggan så snällt och vet inte vad som väntar honom om bara några dagar ♥

Jag får skärpa mig med att skriva romaner i bloggen. Det var ju inte riktigt tänkt så ifrån borjan.. Men utan vettig kamera blir det svårt att berätta i bilder ;-)

God Morgon på Er! KRAM ♥

Nu sägs det att idag om 3 veckor jag skall kunna hålla dig i mina armar  ♥ Du min lilla Vår Bebis.
Du kanske blir ett litet Påskägg? Vem vet :-)



Jämför denna magen med Williams graviditet, jag tycker det är en jätte skillnad på storlek och form!
Eller vad tycker Ni?

Ha en go dag ♥

och jag bara går och lääängtar efter att det skall dra igång någon förlossning snart!! Just i skrivande stund är det visserligen 21 dagar kvar, men mer än en vecka till klarar jag faktiskt inte av att bita mig på läppen längre. Idag har jag till och med tvingat iväg mig till Badhuset med plutten i hopp om att det kanske skulle påskynda något.. Tillsammans med mina morföräldrar och en kusin heda vi en jätte trevlig förmiddag. Det har varit hur kul som helst tyckte lilla prinsen som plaskade i en och en halv timme i barnbassängen ♥ Men det känns att jag har varit väääldig aktiv precis hela dagen minnsan. Har så ont i ljumskarna och det känns som om jag tappar bebis mellan benen vissa gånger.. Jag är stor och osmidig, humöret går i vågor så jag själv knappt hänger med och William har världens tråkigaste morsa som leksällskap (med mycket kort stubin dessutom!) Jag tycker synd om alla som måste stå ut med mig just nu.. Jag har så ont så jag skulle kunna klättra på väggarna ibland!! Jag längtar så efter att få ha min kropp för mig själv igen så det finns inga ord!

Såg på någon Sjukhusserie förut idag och såg en förlossning, då satte längtan igång på riktigt kan jag lova er :-) Jo, jag längtar till att få åka in och sitta där och ta i för kung och fosterland :-) Men det som blir efteråt, när man kommit hem längtar jag faktiskt inte så mycket till.. Men det är ju bara att fortsätta att bita ihop för allas trevnad! Tänk att kanske kunna få bo i ett felfritt hem någon gång i framtiden.. ♥

För att vara lite rolig kollade jag in förra graviditetens: "21 dagar kvar.." och OJJ så lika vi kände då, Sanja nu och Sanja då ;-) Ta en titt

Nu tackar jag för mig och klubbar ner mig i sängen, så får ni en "Vecka 38" Magbild imorgon :-)
KRAMAR ♥

Jag hoppas alla har haft en bra helg! Min började hos frissan och resultatet ser ni här nedan, en hel vecka försent men bättre det än aldrig. Dock resulterade ett missförstånd mellan J och mig till att vi fick hoppa över Babysim - IGEN! Detta har hänt allt för ofta och nu har jag för första gången blivit ganska frustrerad över att ha lagt ut dom pengarna kursen faktiskt kostar.. man är ju inte rik som mammaledig trots allt..

Lördag var det då äntligen dax för Gravid- & Familjefotograferingen. Nyfiken på fotograf och modellerna? Ta och kika in här :-) Det var superkul och spännande. Vi höll på att fota och prova olika saker i ca 3 timmar, efter det var det verkligen bara mat och soffläge med sammandragningar som gällde resten av dagen ;-)

Källa: wilsen.se

Dessa höll i sig hela natten, men inget att jubla för. Så jag spontanbestämde att en tur till IKEA i Gbg på söndagsmorgon, och hoppades lite på att detta skulle få igång någonting på riktigt, men ikke! Inte blev jag tröttare av det heller.. Medans J såg ut att somna vid ratten när som helst på väg hem och även William hade tackat för sig redan på parkeringen vid packningen så var jag piggare än någonsin.. Typiskt :-) Vi handlade endast det mest behövliga till Plutt i magen och några hyllor till Williams rum så det kommer att behövas någon kompletteringstur till IKEA igen, men detta behöver inte ske före Bebis kommit ut så nu känner jag mig lite lugnare i kroppen. :-)

Idag har William och jag putsat 2 fönster och sedan bara myst och haft en mamma-barn-dag (så mycket det gick med mage & sammandragningar) och nu ligger jag här och lyssnar på hur han pratar och skrattar i sömnen. Vilket underbart litet mirakel man har fått ♥

GoNatt på er, KRAM!

För två timmar sedan fick jag en liten skräckupplevelse som ändå gjorde mig aningen glad.
Jag trodde vattnet hade gått, har legat och försökt känna efter, men det verkar vara falsk alarm. Sammandragningarna är ingte hårdare än vanligt.
 Sist kom inte värkarna igång förän efter två timmar så det är säkert ingenting att oroa sig för.


Här är vi, magen & Jag

Det är nu 27 dagar kvar
Jag hoppas på bara 2 veckor till, sen så får den faktiskt komma ut!
Jag är så less på mina hormoner, min rygg, mina exem
och att inte kunna sova på magen och 1000 andra saker därtill!

Nej, faktiskt så tar den mysiga gravidtiden fortare slut än själva graviditeten.
Och att då inte kunna ha peppande och förstående människor omkring sig gör saken till ett mindre helvete!

Några kanske känner igen sig!?

Idag var en sådan dag. Eller ja.. Egentligen har hela veckan gått åt att sitta deppigt i ett hörn och gråta för fulla muggar varannan timme. Livet är hårt, och då är det skönt att kunna glädja sig åt den lilla människan som då kommer till mig, petar på min näsa, kramar mig hårt och villkorslöst och säger "DaDa?!"

Jag undrar var jag får den energin ifrån som låter mig fortsätta hoppas på en bättre framtid?
Så många bakslag, så många besvikelser genom åren.. Men ändå står jag lika kraftfull, fylld av energi och hopp, och skriker ut: "Kom och ta mig om Du kan!!"


På sätt och vis. När tankar blir till ord blir det sällan bra på "papper", ialla fall när jag skriver..

Nu får ni sova så gott, KRAMAR ♥

 En något tydligre bild

Jag fick lämna William på jobbet hos sin pappa den lilla stunden jag skulle in till BM och det var otroligt skönt att få vara där själv för engångs skull ;-) Dock gick det förvånansvärt fort måste jag säga. Alla värden var hur bra som helst (vilket dom har varit hela denna här graviditeten igenom tack och lov!)

Hjärtljuden låg återigen på 140 som dom har gjort ända sedan första dagen vi lyssnade. Det är en liten bebis som gömmer sig där inne i magen :-) Jag känner själv att jag absolut inte är lika stor om magen nu som jag var med William!



Men vikten däremot har ökat markant de senaste 5 veckorna! Hela 4 kilo har jag gått upp. Men J skyller på vattnet så jag får intala mig det jag också :) Hittills har jag alltså gått upp 18 kg, och med William var det 14kg under hela graviditeten. Men BM säger att jag inte alls får räkna så.

När jag blev gravid med William vägde jag 69kg redan, gick då ner till 66kg pga illamåendet och började först komma ikapp i vecka 23, och slutade sedan på 83kg..


Dom försvann ganska fort. Redan 2 ånader efter förlossningen hade jag tappat alla mina 14 kilo och efter ytterligare en månad hade jag klarat att gå ner 10kilo till och slutade på 59. När jag slutade amma blevv jag gravid direkt efter 2 veckor och hade efter 2 månader redan gått upp 8 kilo igen.
Jag vill påstå att amningen (ammade fullt i 6-7 månader) gjorde susen för den snabba viktnedgången!! Kroppen producerar ju mjölk utav kroppens reserver och det fanns det ju gott om att ta av :-)

Jag är hemskt nyfiken på hur det blir efter Liten nummer 2, jag har ingen viktminskningspanik eller något liknande. Jag fascineras mest över hur naturen sköter det mesta själv och att jag förhoppningsvis slipper att springa benen av mig bara för kilonas skull ;-)

Livet är ingen dans på rosor!
Ser ni dom enorma ögonringarna??

Jag hoppades slippa sådant denna graviditeten, men ikke. Gårdagen var nog den hittills sämsta dagen i denna graviditeten! Förvärkar utan dess like. Jag har, inte ens  med William upplevt en sådan smärta. Men alla är ju olika. Natten var något lugnare men absolut inget att skryta med! Det är 5 veckor kvar av denna 40 veckors perioden men själv tror jag på runt 3 veckor.. Klockan 5 imorse knäppte det till och jag var klarvaken. Hade av någon anledning fått lite panik om att något inte låg rätt till så jag gick runt lite i huset och kollade, kikade in hos William och stoppade om honom igen, en sväng på toan och fyllde på min vattenkanna som jag hade placerad vid sängen, och även hunnit tömt.. Jag dricker som ett odjur och igår kväll stoppade jag i mig det mesta jag fann i köket som var ätbart.. Uh så konstig jag kände mig i kroppen.
Men idag känns det lugnare även fast jag känner rätt hårda sammandragningar..
Men i eftermiddag skall jag och William åka och hälsa min mormor & morfar välkomna hem till sverige :-)

Det siktar vi på! I alla fall om det blir som man har tänkt sig :-) Jag kan, om ännu lite försiktigt, säga att vi förhoppningsvis kommer att synas i en tidning framöver i samband med förlossningen! Vilken tidning det blir vill jag ännu inte avslöja. Ja, hur ska jag skriva.. Om förlossningen sker på hemmaplan eller i ett av dom närliggande sjukhusen är ännu oklart. Men mycket är på gång nu. Det är ändå bara 6 veckor kvar nu och om två veckor är det dax för gravidfotografering igen :-) Underbara veckor av planering ligger det alltså framför mig! Och det ser jag fram emot :-)


Vi minns Gravidfotograferingen den 29. Oktober 2010 med William i magen - helt underbara bilder blev det!

Nu är det bara 7 veckor kvar och jag har redan packat väskan till en liten Vårbebis, på bara 2 minuter..

Kläderna är köpta på KappAhl (Newbie kollektionen)
Sockarna är köpta på H&M

Sist tog det flera dagar och väskan stog redo redan 2 månader innan BF. Jag planerade länge, gjorde listor, lusläste sidor på nätet om rekommendationer, bloggar och annat trams. Till och med J skulle dubbelkolla fem gånger om att den innehöll allt som "är bra att ha med"!
För er som är nyfikna hur den första BBväskan såg ut kan kika här :-)
Men nu när man vet att man inte behöver mer än 1-2 klädesplagg föratt man får blöjor, olja och vårservetter för hemvägen på BB, så gick det betydligt snabbare ;-)

Men viss var det en otrolig upplevelse att få packa den allra första BBväskan helt själv! :-)

Nu börjar det sakta men säkert dra ihop sig :-) Nästa vecka blir det kontroll hos Barnmorskan igen.

Jag har ännu inte haft några större tankar kring detta, men hur blir livet som tvåbarnsmamma egentligen?

Och hur förändras allas statusar, uppgifter, dygnsrytmen, kraven på mig, J och William.. Och den lilla bebisen? Eller förblir dom exakt som dom är?

Jag vet med mig att många, om inte alla, har ställt sig den frågan och fått svar på den med tidens gång. Dock tror jag att jag har helt andra funderingar än vad dom flesta brukar ha.

Jag kom på det precis nu när jag såg att det börjar närma dig 30 dagars gränsen.. Jag börjar ärligt talat att bli riktigt nervös inför "komma hem" tiden! Ingenting är färdigt (det kan det iofs inte ens bli hur man än vrider och vänder på pinnen..) Några kläder har jag ju köpt, ett babygym och en bilbarnstol. Och där tog det slut. Rummet står fortfarande helt tomt, vaggan står i sovrummet. Där ligger det en liten hög med bodys och en av mina gravidmagar som ännu inte kommit upp på väggen igen efter renoveringen i sovrummet.. Åter igen befinner jag mig några veckor inför förlossningen och här hemma härjar det ett ogenomskådligt kaos a la Flyttlass (eller inte) Kan ni tänka er hur psykiskt påfrestande det är att i 1,5(!!!) års tid inte veta om man skall "landa" eller packa??! Det är väl också därför jag aldrig har kommit tilrätta här i huset eftersom det alltid har talats om flytt men ändå inte, så JAG har inte haft lust att lägga ner energi på att göra mig hemmastadd och sedan behöva flytta igen,, som vi redan har gjort 2 ggr tidigare år 2010! Det måste få komma ett slut snart, annars bosätter jag mig i en koja i skogen och kommer aldrig mer ut! :-)

Allt detta ger mig en olustig känsla av att jag kommer att vilja vara kvar på sjukhuset med lilla Bebisen så länge det bara går för att fly kaoset här hemma. Mot min vilja dock..

Ifrån allra första början hade jag en dröm om att få föda hemma i en pool. Det har alltid varit en stor önskan. Men det var inte att tänka på eftersom vi bor långt ifrån sjukhuset, inte hade kommit tillrätta här hemma då och jag inte kände mig hemmatrygg här heller. Också har graviditeten varit lite orolig och främst av allt var jag förstföderska. Så denna här gången hade jag övervägt att ändå prata med BM om detta lite mer detaljerad och det såg lovande ut gällande hemförlossning.

Utklipp: Du måste bl a vara omföderska, tidigare förlossningar ska ha varit normala, din nuvarande graviditet måste vara normal och det får inte finnas några medicinska riskfaktorer. Det är t ex inte tillrådligt att ha en hemförlossning om du tidigare förlorat mycket blod efter förlossningen eller väntar tvillingar. Men förutsatt att graviditeten är normal finns inga bevis som säger att det är mer riskabelt för kvinnan eller barnet att föda hemma.

Men det stödet jag hade förväntat mig fick jag av ingen mer än min BM så där försvinner en stor dröm, en önskan jag haft sedan jag visste vad "föda barn" var för något, ut i mörkret.. Det kanske är bra också, jag vet inte. Tänk om man hade någon som kunde svara på alla ens frågor.. :-)

Så jag undrar, hur blir det när vi 3 blir 4 när så många inblandade redan styr mitt liv och mina egentligen egna val?

Tips: Här gick det åt 7 rullar med gips, använd mycket vaselin och gärna varmt vatten så du inte fryser under tiden. Ha även en vattenkanna till dig själv till hands eftersom man blir lätt trött av att stå upp så länge (ca 45 minuter får du räkna med)

Tips: Här gick det åt 7 rullar med gips, använd mycket vaselin och gärna varmt vatten så du inte fryser under tiden. Ha även en vattenkanna till dig själv till hands eftersom man blir lätt trött av att stå upp så länge (ca 45 minuter får du räkna med)

Vissa påstår att man räknas som höggravid från v 29. Diskussioner på nätet som jag varit med om visar på att folk tycker att man är det först från ca v 35. Är jag höggravid i v 32???
Jag vet inte, men jag känner mig mega stor och väldigt gravid och här kommer en rolig lista jag hittade på nätet.

(det fetstilta stämmer in på mig)

Du vet att du är höggravid när:


- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.

- Du behöver hjälp när du ska ta dig ur bilen.

- Det inte längre hjälper att ”smita förbi” folk sidledes då du är bredare så än framifrån.

- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.

- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.

- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.

- När man rullar runt för att komma upp från soffan/sängen.

- När din sambo knyter dina skosnören.

- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar.

- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständigt.

- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.

- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd

- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan. (Nu har vi ju madrasserna liggandes på golvet så det kanske inte är sååå konstingt) ;-)

- När man har känslan av att tiden går oändligt långsamt, trots att dagarna faktiskt passerar.

- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.

- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan. (Jag försöker att undvika hämta ved i källaren så länge det är möjligt och tar med mig det mesta ner som jag möjligtvis skulle behöva under dagen, redan på morgonen när jag lämnar övervåningen)

- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga ”kärringskorna”.

- När godisskålen får prioritet före middagen.

- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan. (Vila.. inte sova) ;-)

- När allt blir tungt.

- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiktet.

- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner rumpan på golvet/i badkaret.

- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.

- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.

- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom.. (Nej, men Unga Mödrar & Grey's Anathomy)

- När Grandiosa blir gourmetmat…

- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner. (Å inte bara då!)

- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.

- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.

- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..

- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.

- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.

- Allt är väldigt irriterande…

- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.

- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.

- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad. (Med William som resesällskap så blir det ju så) :-)

- När mannen din faktsikt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.

- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.

- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in. (tack vare foglossningen..) :-/

- När du hellre går i fula bomullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.