TISDAG igen :)

Inatt har jag sovit på soffan. Dels föratt jag kände att jag inte orkar ligga uppe på den hårda madrassen, dels för att jag var skit sur på John.. men allt går över - mitt humör är inget jag önskar någon annan!! Fy vad jag blir trött på mig själv just nu. - Illamåendet har gått över i stort sätt. Jag mådde lite konstig imorse, litge ont i magen och visste inte riktigt hur jag ville ligga och vad jag skule äta. 5.30 åkte Älsklingen till jobbet så då tog jag resterande pannkakssmeten och stekte tre stycken pannkakor :o) åt dom med Apelsinmarmelad och en kopp te, Mumms :)

Har fått massvis med papper och en underbar "Vänta Barn" bok av barnmorskan igår. Så idag får jag gå igenom allt och finna mig tillrätta i situationen som vi skapat ;) Försäkring... Städa och tvätta skall jag också hinna med.. Hoppas jag orkar. Tröttheten ligger fortfarande djupt i ryggmärgen, men den hoppas jag går över snart :)

Jag kommer garanterad inte bli rastlös idag - men jag skall nog sjunka ihop i soffan ett tag innan jag sätter igång. Varit uppe sen 4.30 imorse och är JÄTTE TRÖTT :p

Gravid

Idag har jag blivit inskriven på MVC :) Gud som det kändes konstigt när jag satt där - utan John - helt själv, barnmorskan och prsktikanten...
Men den 12. Maj får han följa med :) Jag grät hela vägen hem - exakt HELA VÄGEN!! Helt otroligt,, jag kan fortfarande inte fatta det :o) Jag har blivit större, inte mycket, men byxorna spänner :p och jag har gått ner ytterliggare i vikt.. Men det kommer väl att vända snart ^^ Jag spyr inte längre i alla fall och mår inte ofta illa längre. Men kissandet kan jag bli galen på ibland. Så törstig jag är precis HELA TIDEN!!! Haha :p Men men.. Jag funderar fortfarande hur jag skall berätta för familjen?? Mamma, mormor - det är väl dom.. resten har inget att göra med mitt liv. Och det vill jag vara glad för!!

Jag saknar mina vänner så otroligt! Jag vill dela den här glädjen med alla, alla underbara människor jag känner, som ligger mig nära hjärtat! Jag saknar Dig Emma, Dig Sandra, Mia & Milla.. ALLA saknar jag här nere :( Jag går nästan in i väggen, fast jag är glad, så glad som man bara kan bli. Men

VAD ÄR GLÄDJE SOM MAN INTE KAN DELA MED SIG


Jag åker till Johns syster idag - snart. Skulle egentligen redan ha åkt, men jag vill skriva färdigt. Åka och prata med åtminstone en person som står mig rätt nära, som förstår mig och (förhoppningsvis) blir lika glad som mig över nyheterna :o) Ja, det blir hon säkert :) Skall bli skönt att umgås lite och träffa hennes små köttbullar <3 Dom är allt för söta :)

Nåja, jag får ta och avsluta detta inlägget så här nu. Är rätt deppig, fast jag är glad :s Bättre tider kommer säkert. Och vem vet, kanske jag får besök av någon vän framöver :)
Ha en fin och soooolig dag :)

Tre dagar sedan..

.. nu skriver jag igen.
Har varken ork eller lust att sitta här och skriva, men det är så hemskt dryt här hemma för tillfället så jag vet inget annat att göra.
I onsdags snöade det, jag trodde jagg skulle packa väskan och dra från sverige!!! FOR EVER!!! Har man sett förr?? Nej, inte jag.
Nu får det vara nog med vinter, kallt och frostiga nätter! Jag är inte skapat för dehär klimatet :( Jag vill ha sol och varmt hela tiden. Torrt i alla fall.
TORSDAG jobbade jag sent, så det blev en lååång frukost med Becka på Backlunds, promenad genom Strömstad &  glass i hamnen innan jobbet :) Tack för en underbar förmiddag hjärtat <3 Tiden gick så otroligt fort, desto saktare på jobbet.. Drygt var det, hungrig var jag och pigg var jag inte heller. Men just nu känns allt ganske eländigt tycker jag. Men jag får skylla ifrån mig, är ju faktiskt inte riktigt mig själv känner jag.
Imorse/förmiddag vaknade jag med halsont, tätt näsa och svullna ögon.. Jaaaaa gode gud, jag har ju inga andra bekymmer för tillfället så, varför inte!?!?! Om en ändå kunde bli frisk nån j*vla gång.. Förkylningen har hållit i sig sedan jag var hemma i tyskland, och ögoninflammationen var helt j*vla onödig måste jag säga!! Helt onödigt!! I mitt tillstånd kan jag inte jobba kände jag, men när skulle man lyckas att få tag på någon på jobbet om man inte fysiskt befinner sig på det stället??? Finns ingen SVARA knapp när personal ringer eller vadå?? Jag är så less påt! Och det hör ni! JAG VILL HA ORDNING OCH REDA, både hemma och på jobbet. Synd att man inte kan påverka båda delarna lika muýcket..
Skall försöka att få i mig lite mat och hoppas det stannar där det skall. Har förvisso gått ner hela 3 kilo på en vecka, men det är ju ändå inte riktigt meningen att det skall fortsätta såhär tror jag.. Minimi kommer ju att svälta ihjäl annars :(

Tisdag - Pissdag

Mobilklockan ringde 6.30, egentligen skulle jag ha vart ledig idag.. Tandläkare kl.8.30 Allt gick bra och. En gammal lagning som skulle förnyas. Bedövningen sitter hårt, klockan är 9.00. Jag börjar inte jobba förän kl 10.00 så jag tar svängen om Konsum, handlar lite frukt och hämtar ut mina paket. En ända kassa, hundra pangsionärer - och jag.
I förbutiken går det fortare, jag vill ha mina två paket. Ett har inte kommit än. "Ring till posten" jaja, jag får vänta. Magen kurrar. Jag har inte ätit någonting än. Efter mina dagliga spyattacker varje morgon medans jag försöker borsta tänderna är jag inte särskilld hungrig, så jag åkte till stan på tom mage. Kanske lika bra innan man skall till tandläkaren! Jag lastar in paketet och Konsumkassen i bilen och styr mot "Koncept".  http://www.konceptmat.se/ Har hört att dom har god mat och jag tyckte jag såg en skylt "Frukostbuffé" vid ingången, så där satt jag,en hel halvtimme, med bara mig själv, mina tankar, magen och den otrolig störande bedövningen på vänster sidan av käken. Det kändes som flera timmar när jag satt där och bara va. Något jag behövde, något jag hade längtat efter, utan att veta om det. Lugn och ro - en stund för mig själv. Bara jag - och pangsionärerna. Det här borde jag göra oftare, tänkte jag. Men i samma sekund tänkte jag: Skulle jag då uppskatta den lilla stunden med mig själv lika mycket då??
Parkeringsbiljetten går ut 9.30, klockan var kvart i tio. Jag går till bilen och ser en dam kämpa med konsumkassar och kundvagnen, stressad. Jag tycker synd om henne, vill hjälpa, men nej, inte idag. Idag är jag bara med mig och mina tankar. Idag är jag egoistiskt, men bara idag.
Framme på jobbet möter jag en kollega vid personalingången. Jag ler vänlig och hälsar. Men blicken riktas ifrån mig. Hon hade också en ego-dag. Det har vi alla någon gång. http://www.stromstadspa.se/
Jag tar ett djupt andetag, loggar in, går till min arbetsplats och byter om. Lugnt är det. Jag håller mig undan några minuter till så bedövningen hinner släppa lite. Tankarna försvinner in i magen. Vad är det som händer där egentligen? Jag vill se, höra, VETA! Är det här sant? Händer det, här och nu - MIG? Ja, jag antar det, illamåendet gör sig påminnd.
Jag greppar efter några godis på skrivbordet, släcker ljuset och går ut. Jobbet kommer aldrig igång. Det springer lite folk fram och tillbaka, frågor smyger sig fram,    Var är konferensrummet?  Var är Spa,  kan man köpa badkläder här?  Handuk?  Morgonrock?  Mat?  Parkering?  Är rummet klart?  Får jag byta?  Var är min grupp?
Hur mår du? - STOP!
Den vill du inte ha något ärligt svar på detta. Du har inte tid eller ens intresse av hur jag mår. Du frågar mig föratt du vill vara trevlig - Jag svarar BRA, för att vara trevlig tillbaka.
Jag stoppar i mig lite godis då och då föratt dämpa illamåendet. Men det ger väl i längden inget bra resultat. Klockan är 14.30, jag har fortfarande inte ätit någon lunch - magen kurrar igen. Jag går upp och pickar lite i det kalla köttet. Såsen är tjock och saltet glömdes. Jag fick i mig 4 små potatis och lite fetaost. TE, massvis med te, och det är gott.
Lugnet på jobbet är frustrerande. Var är alla? Hur skall detta sluta?   Jag går igenom några pärmer, anslagstavlan, uppdaterar den och mig om vad som är nytt och vad som händer. Blicken stannar på schemat.. Jag kommer ihåg att jag jobbade igår. Onsdag: Sanja, Torsdag: Sanja, Fredag: Sanja, Lördag: - , Söndag: - WHAT?? Är jag ledig enligt schemat? En hel helg?? Jag tror at detta aldrig har hänt förut om inte jag har bett eller protesterat emot det!

Klockan slår 18.00 - det är fortfarande lugnt på hotellet. Jag hänger på min kära kollega, och åker hem. Vägbygget vid E6:an tar lång tid. Omledningsvägen hem också. Men det är bara att köra, jag vill ju hem. John är redan hemma, Tiffy skäller. Vi tar en tur till Postlådan och hämtar posten. Det blåser och är kallt. Det har snöat idag fick jag höra. Vilket väder - April. Jag tror inte på sommar mer. Ärligt talat vill jag att den skall gå fort iår. Undra varför. Man skall ju njuta lite av kulan som växer. Men jag vill alltid ha allting NU, så varför inte nu heller!? Jag får stå ut. Tv:n fungerar igen. Det var trist utan nyheter. Jordgubbarna jag köpte på Konsum smakar källare, jord, ruttna.. Tiffy äter resten. Hungrig är jag igen. Jag får se vad kylskåpet har att bjuda på. Imorgon är det en ny dag med mer jobb och goda kollegor.

Måndag morgon!

Jag vet/ har hört att dom första graviditetsveckorna inte är något man sträver efter! Man blir glad naä man fått nyheterna, sedan börjar det:
- fatta vad som händer - är det sant!?!?!
- MAN MÅR ILLA DYGNET RUNT OCH SPYR VARJE MORGON
- har hemska humörsvängningar
- byxorna börjar klämma runt magen (och man behöver inte ha ångest föratt man inte tränat efter den lilla chokladbiten man åt igår) ;)

Men det värsta utav allt är att: MAN INTE FÅR TALA OM NÅGOT FÖR NÅGON :s

Nu börjar livet bli värt att leva!! :)

home is where your heart is

Träningsblogg!

RSS 2.0