Prinsesstårta con sylt

 
Grattis alla pappor!
 
Här är mitt bidrag :) Och eftersom min pappa bor ca 25 mil ifrån mig och jag dessutom jobbar denna helgen får han nöja sig med en bild på denna fina tårtan jag bakkade ikväll, en "Prinsesstårta con sylt" och några Trisslotter på posten.
 
Här hemma blir pappa J uppvaktat med just denna tårtan och en annan liten present :)
 
Grattis alla underbara pappor på Er stora dag ♥
 
 
Recept:
 
Vispa 150g smör och 2dl socker poröst. Blanda ner 2 ägg, ett i taget. Blanda 2msk vaniljsocker, 1tsk bakpulver och 3dl mjöl i en seperat bunke och blanda sedan ner det försiktigt i smöret. Smöra och bröda en form men avtagbar kant. Grädda i mitten av ugnen i ca. 35 minuter.
 
Gör vaniljkrämen (eller änvänd färdigblandad)
Vispa 3dl grädde (smäksätt gärna med något om så önskas)
Dela botten 1 eller 2 gånger (beroende på fyllning) när den har svalnat i en halvtimme.
Stryk på sylt på den nedersta botten, ca 8msk men mängden beror helt på smak och konsistens på sylten. Den får gärna vara kall så den inte så lätt "flyter ut"
 
Lägg på en botten och stryk sedan på krämen, den sista botten och sedan grädden.
Till sist marsipanlocket och dekoration :) Jag använde mig utan ICAs färdiga marsipanvaror.
 
Voilá!
 
Prinsesstårta eller Operatårta??
 
Vad skall era pappor få? :)

Syskonkärlek


Vad jag älskar när min lilla groda pussar så på magen :-)

Det är så att han nog inte riktigt förstår vad jag menar med "Pussa på Bebisen" men han tycker min navel som ploppat ut är otrolig rolig att peka på. Och jag brukar peta på hanses och pussa massa på magen när vi byter blöjan så han härmas nog mest. Men mysigt är det.

Också har han börjat reagera när det är en bebis på tvn. Inte för att han förstår utan mer föratt jag suckar djupt och med en enormt längtande röst varje gång jag ser en bebis, så det är nog det han reagerat på, att dom små knyten har någon sorts betydelse för mammi :-)

Nu får jag Skryta lite också över honom:
Han har gått lite mer än en timme helt utan blöja (på egen begäran) och har varit jätte stolt. Han talade även om när han skulle kissa men dit han jag då inte med pottan eftersom jag precis då pratade med J i telefon.. Och då skedde det en liten olycka. Typiskt!
Men vad gör väl det? :-)
Bara att torka upp och försöka hålla bättre koll nästa gång.

Men nu är alltså pott träningen på G eftersom det sägs att bästa tillfället att börja är när dom själva visar intresse för vad som händer där nere och hur det fungerar och det har han haft nu i ca en vecka.
Roligt Roligt :-D

Inga fler bilder..

William har drämt kameran rätt i backen så nu har jag absolut ingenting att ta kort med längre, förutom J's jobbmobil, som förövrigt är jäääääätte inte bra. Det blir gamla kort framöver tills jag har klurat ut när och vad jag skall köpa för en kamera denna gången. Tänker då satsa stort och införskaffa mig en ordentlig systemkamera som INGEN får röra och som får en alldeles egen plats på en alldeles egen hylla i (min egen) huvudhöjd :)
Då bjuder jag på det allra sista kortet jag hann ta med den gamla kameran:

Det bara bubblar kärlek!


(Bild: weheartit.com)

Hjärtat studsar
och är gladare än gladast tror jag :) Jag skall få en Morsdagspresent av J och har hittills fått 3 ledtrådar.. Har verkligen inte en suuusning om VAD det kan vara, men nått är det ju :p får klura vidare när han ger mig sista ledtråden imorgon!
Kan ni hjälpa mig gissa?
Ledtrådarna är:

  1. Något man blir glad av
  2. Något till hela familjen
  3. Ingen sak utan en händelse
Vad kan det vara??

Men bortsett ifrån det är jag bara så himla glad och läääängtar tills han kommer hem igen och jag får pussa och snosamitt livs kärlek! Så mycket huvudet än säger nej så vill hjärtat säga ja och jag tänker bennemej lyssna på mitt lilla hjärta för det har hittills aldrig svikit mig! Jag älskar han så otroligt mycket så hälften vore nog! Kan man tänka sig att jag hade tänkt att gömma dom där känslorna?? Jag är ju knäpp! Fri fart menar jag och vips, efter snart 2 år med min underbara är jag lika kär - om inte mer! Jag går fortfarande på dom dära rosa molnen (även fast det regnade ibland) och tänker inte lämna dom så länge jag lever!! Så, nu vet ni också hur jag har bestämt mig och jag tänker inte låta någon hindra mig från att göra det jag vill! Hörru John (som för övrigt har börjat smygläsa min blogg på jobbet!)

JAG ÄLSKAR DIG!
:)



(Bild: weheartit.com)


Att Du ens orkar stå ut med mig.. :p

Jag är stark!

Jag vill först och främst tacka alla som genom tiden har stöttat mig på det ena eller andra sättet! NI är guld värda allihop och era värmande, stärkande ord fyller mitt hjärta med glädje och kärlek! Utan er hade jag väl oclså överlevt (missförstå mig rätt) men ensam är inte stark - tillsammans gör ni skillnad! jag är som sagt oerhörd tacksam för ert stöd! TACK :)

Antingen så finner vi en väg eller så gör vi en

Jag hoppas, ber och vill verkligen att detta snart kommer ordna upp sig! Och skall jag vara ärlig så ser jag faktiskt ett ljus i slutet av tunneln. Jag har fått reda på så mycket positivt idag så hjärtat nästan studsar inombords :) Men det kan ju inte riktigt bli sämre än såhär heller.. Jag hoppas iaf att snart få komma med ett bra resultat och fortsätta (eller kanske börja?) på ett mer eller mindre normalt FamiljeLiv med mina två älsklingskillar John & William
HoppasHoppas
“Nobody can go back and start a new beginning,
but anyone can start today and make a new ending”

Du är vår största skatt, William!

Sanningen på spåret!

Nu sitter jag här igen, vet ej när och om jag ska ta mig härifrån in till mitt "nya" hem i lilla Strömstad.
Det har varit helg och som många vet så har jag börjat jobba varannan helg nu trots amningen så jag pumpar en gång på jobbet. Jag verkligen vägrar sluta amma verkar det som :p det finns någon sorts trygghet i det för mig som inte går att beskriva. I och med att allt runtikring mig är så himla struligt så antar jag att det är min lilla värld, denna där amningsbubblan jag aldrig vill komma ur!
Hur som helst har jag då sovit hos J igen hela helgen och det verkar gå bra. Lite smågnabb ossemellan blir det ju ibland men sånt hör ju till livet vill jag påstå, eller??
Å andra sidan är jag ju så himla social av mig och mår toppen av att bo i stan nära mina kära :) Jag har liksom börjat vissna inombords sedan jag flyttade ut hit till gården har jag märkt.. man blir så glad och till sig när någon väl kommer så man verkligen överfaller personen med ord och tal så jag blir jämt rädd för mig själv så fort det kommer någon! Desperat??
Jag vet int när jag ska orka packa ihop och åka härifrån, jag vet inte om jag ens orkar göra det?? Själv har jag länge levt i flyttlådor, påsar, bilar och små skrubb.. Men nu har jag faktiskt en liten bebis med mig som också börjar bo i påsar, kartonger och diverse skötväskor.. Både han och jag har dubletter av diverse saker (blöjpaket, våtserveter, kläder, salvor oljor, krämer, tandborste.. ALLT!) Ett här och ett där..

När jag sitter och skriver om det låter det som om jag vore världens dåligarse morsa som drar runt och velar såhär mitt i livet, faktum är att jag vet verkligen inte vilken väg jag skall ta, vad ska jag stå ut med , vad ska jag kämpa för.. Är det värt det??

Jag har många gånger tänkt JA, SJÄLVKLART ÄR SET VÄRT ATT STÅ KVAR OCH KÄMPA - lixom för kärlekens skull.. Men efter ett litet tag inser jag att jag står helt själv där ute på gärdet och skriker och kämpar helt själv.. Ingen bakom, ingen i närheten som stöttar, talar till mod eller motiverar.. Vad är det då värt att stå där och vifta med armarna när ingen ser, hör eller bryr sig??

Jag säger som så många gånger innan att jag känner mg så ensam och övergiven man bara kan bli!

Tro mig m jag säger att jag försöker luska ut något som hjälper! Men jag har lixom kört fast.. Någonstans!
I fredags fick jag mig en rejäl tankeställare när det gäller mitt beteende, min rädsla att leva någon annans liv. Ja, det är så det är. Jag befinner mig i en situation som jag själv har sagt (så länge jag kan minnas) jag aldrig i livet vill hamna i! Men det som sker är att jag - till punkt och pricka - följer min absoluta NEVER DO THIS - list!!

VARFÖR?? kan man ju undra.. Varför är jag så dum och gör detta?? Ja, tyvärr kan jag inte påverka detta på något vis mer än att jag klipper och går min egen väg, men det vill jag ju inte. Jag älskar min John till månen och tillbaka.. Runt hela jorden och så mycket mer!!

Jag kan inte gå djupare än såhär nu för tillfallet, men jag kommer nog skriva mer om detta skulle jag tro. Det känns som om det här kommer bli som en stor utredning om mig själv, mitt liv och mig som person.. Jag ska vränga in och ut på mig själv!
När jag egentligen bara vill få en person till att prata lite mer ..

Finaste Buketten!



den här fina BlomBuketten överraskade hjärtat mig med i torsdags när hab kom hem, 3 timmar tidigare än vanligt dessutom. Gisso om jag blev gald :)
Tack!

Flytta!?

Det var om jag inte minns fel en dryg vecka sedan jag skrev sist :p Jag har haft häcken full med grejer att göra då vi hade Dop io söndas och som ni vet är jag själv under veckodagarna -.- vilken börjar gå mig rejält mot ...!! Jag har tröttnat på att vara själv helt enkelt. Allt ska man göra i sin lilla (mer eller mindre) ensamhet.. Jag pratar inte om att jag går in i väggen eller aldrig kommer ut.. Det kan jag mycket väl göra, åka och hälsa på kompisar, bjuda hem folk.. Det är det jag brukar göra för att få dela med mig av det lilla jag upplever här hemma :p
Nej men seriöst så går det inte för all del i världen att fylla i Johns plats som Pojkvän & pappa med "alla andra" och oändlig sysslesättning! Som sagt har jag så mycket att pyssla med tills jag dör om jag vill i det här huset!

Om man skulle förklara det från andra hållet - om jag hade varit en ensamstående mamma och varit medveten om detta hela tiden ifrån första början, så hade jag nog knappast bosatt mig ute på landet i ett stortstort hus som det dessutom inte finns någon ordentlig värme i utan det skall eldas med ved dygnet runt, annars blir det kallt.. Tur att det har varit varmare dagar nu :) På tal om det får jag nog slänga in en vedklimp nu..

Så - tillbaka till min situation!
Hade jag viss om att jag skulle vara själv större delen av vecklorna, eller som sagt varit en ensam mamma hade jag ju varit inställt på detta och gått in i det med en helt annan bild av förväntningar och måsten  - trot eller ej - jag hade faktiskt bosatt mig i en LÄGENHET någonstans närmare civilisationen, där jag slipper tänka på värmen, enkelt och snabbt kan ta mig någonstans utan att börja packa ihop barn och hallva hemmet..

Jag kanske må klaga, men den sitsen jag sitter i nu finner jag mig inte bekväm i för 5 öre!! HUR MYCKET jag än älskar att leva på landet, HUR MYCKET jag än älskar trädgård, skog och låååånga promenader med hunden i naturen så hade jag faktiskt valt det enkla först!

Vad ska jag göra? Flytta IGEN?? Jag är riktigt inne på det, hellre bor jag närmare Göteborg och har en normalt SvenssonLiv . eller så vet jag inte vad..

Help!

5 månader sedan..




.. har vi haft en liten Gravidfotografering i Oktober,
5 månader senare så är ladugården (ännu) tom och bebisen ute :)

Kvällsmys med familjen

Skön stil eller? :)



Sen kom äntligen hjärtat hem från Göteborg :D
Gud vad jag saknar honom under veckorna!!

Omstyling

~


Såhär glad var William ikväll, men nu sussar han gott :)


och här har jag satt in gipsfötterna i ramen,
ni lägger märke till att WILLIAM står baklänges??
så går det när man gör 1000 saker samtidigt :p
men nu är den verkligen personlig!


~

Har gjort om lite i bloggen.. vad tycker ni? Tips? Klagomål?
JAG TAR ALLT :)

Nu blir det EN UNGE I MINUTEN!
ÄLSKA

KladdkakeMuffins på Finnpå

såhär såg våran torsdag ut

~



~



~

och ikväll kommer Williams pappa hem igen :)

Goa Ylva!

Natten har varit mindre bra då jag har haft ont igen. Undrar vad det är som spökar nu, men jag hoppas att det bara är smärtor man får av att det läker ihop där inne eller föratt jag har ansträngt mig lite fööör mycket?!

11 grader var det i huset - Brrr... kunde inte elda då jag inte haft ved här uppe :/

I alla fall kom min goa svärmor på besök och hjälpte mig att bära upp ved :) TACK!! Hon hade även med sig nåra godbitar från "Lolas Konfektyr" Mums! :) Sen så hade hon med sig gardinerna som hon skulle sy upp och vi satte upp dom med en gång! Blev super snyggt (bild sätter jag in imorgon)

Nu ska jag göra min lilla älskling sällskap och krypa ner till honom under täcket :)

Grattis fina Mamma

Idag fyller min fina mamma, Williams MorMor hela 44 år och det firade vi Strömstadsbor med bulle & te här hemma. Tyvärr låg självaste födelsedagsbarnet hemma i Arvika med feber och förkylning.. Vi hoppas på att hon snart mår bättre!

Krya På Dej Mamma!

♥Puss från oss på "Ögårn"

Släppa taget

I eftermidags åkte jag och svärmor till Nordby för att köpa gardiner, och lämnade mina 2 älsklingar själva hemma för första gången. Jag blir så lycklig av självaste tanken - Nu sitter min familj, mina killar hemma och myyser

Visserligen satt dom inte hemma, dom var duktiga och var ute och gick en promenad i det fina vädret - åtminståne en av dom

Har för mig att jag har blivit något av en hönsmamma, hehe :p bara tanken av att gå ut eller vara hemifrån min bebis en längre stund gör mig gråtfärdig, samtidigt som jag tycker att det är en lättnande och befriande känsla att kunna andas och inte vara present dygnet runt hela tiden, när jag väl kommit ut eller J har kommit hem..


Jag är ju ändå något av en ensam mamma större delen av veckorna. Det är tufft, men det går :)

På kvällen fick vi besök av Christian och de tyckte lillen om :)

 

TRÖTT

Jag måste bara skriva av mig tröttheten såhär på morgonkvisten!!
Så ni som tycker att jag är egoistiskt: LÄS EJ!!

Livet är inte bara tuttinutti hela tiden och det är la synd, eller?? haha

William har varit vaken inatt i säkert 2 timmar och ja, tack för att man är själv om den lilla plutten!!
Morr!!
Finns inte många ord som beskriver min besvikelse och frustration!
Grrr..
Dessutom står frukosten på bordet sen en timme tillbaka och blir kall!! (Ägg & Bacon)
Är mäktigt trött att alltid bli bemött av OJ, ÄRRU REDAN VAKEN?? :-O
Jo, varje dag kl 8.00 kliver vi upp här på Kampetorp!!
Inte lätt å veta om inget intresse i de finns!!

Sometimes You Drive Me CRAZY!!





Det är såna här tillfällen som får mig att önska att jag vore 10 år igen och helt utan bekymmer!!
Haha :p

Det lägger sig väl snart igen, men tack för att Du finns, Bloggen!

Och ni som tjuvläser den var och varannan dag ;)
Kan jag begära lite stöd här eller??

Pjuhh - känns genast bättre! :)

Prästen på besök

Idag har då prästen varit på Kampetorp :) Vi fick planerat det sista inför Dopet, bestämde Psalmer och lite annat. Nu är det bara att skriva färdigt Inbjudningskorten :) Har köpt jätte fint, ljusblått glänsande papper och ska pyssla ihop dom själv :) Bild på de kommer senare. Vid 11 tog vi oss en fin promenad till Zelly och på vägen planerade vi lite vilt av vårat lilla stora projekt som om sisådär 5 år (om allt blir som vi fantiserad) skall bli verklighet :) Inget mer om det!! :p
Hemma hos henne fick vi smaka på hemmagjord blåbärskräm - mmmmh :) Lilla William sov så gott middag i sin fina vagn, han är så snäll så den lilla pojken. Men precis när vi klev innanför dörren hemma vaknade han och det var dax för mat! Det går verkligen att ställa klockan efter honom igen :) Gött!

Sen så har vi en brandvarnare någonstans som vi har tagit ner efter vi sa upp abonnemanget, och den ligger nu inått hörn och tjuter 1-2 ggr i timmen eftersom batteriet tar slut.. MEN JAG HITTAR DEN INTE!! :p Liiite irriterande då :)

Hoppas jag hittar den snart.
Ha en bra kväll alla :)

William!

Du är min ängel!

Du lyser upp min dag!

Du är mitt allt!

Inga ord kan beskriva hur lycklig jag är!

Du, mitt lilla kärleksbarn,

tack för att Du finns!

Mammas kropp är svag, men viljan den är stark!

Saltö

Igår bestämde vi oss för en tur till Saltö, som en liten famljeutflykt.
Våran lilla familj har på nått sätt blivit lite bortglömd bland alla gallstensanfall,
besök och över huvudtaget allt som ska fixas och göras hela tiden.. tyvärr..
Men nu ska vi ta oss den tiden och njuta av tillvaron - tillsammans!!
Kallt var det, men mysigt med en liten fika vid vattnet :)









Dagen slutade dock mindre rolig.
Jag fick åter igen gallstensanfall.
Där rök den kvällsstämningen :(
Imorgon åker hjärtat ifrån oss igen.
HUR ska jag klara mig själv??

Fullt hus!

Förmiddagen stressade mamma, flickorna, William & Jag runt i stan och fixade massa!
Eftermiddagen var det då dax för skaran att komma till Ödegården :)



Morfar lagade till en god Älgstek som jag hade grävt fram ur frysen, vi spelade kkort (LOVE IT!!) Jag visade upp mina förstorade Gravidkort som jag skall sätt upp och vi bara njöt av varandras sällskap!

Sent kkom älsklingen från jobbet! Ack så skönt att få hem mitt lilla underbara stön

♥ Älskar Dig av hela mitt hjärta!

home is where your heart is

Träningsblogg!

RSS 2.0