Igår kväll/ i natt kom värkarna igång, inga fjuttiga sammandragningar längre, dock bara förvärkar och vid 4.00 kunde jag äntligen få sova, fram till kl 8.00 i vart fall. Det känns som bebis aldrig vill komma ut, precis som det var förra gången :-) Man står och väntar och räknar dagarna. Men ut kommer den ju till slut oavsett. Det är mer allt runtomkring som jag vill skall falla på plats (någorlunda iaf)

Rummet till bebis liknar fortfarande mer ett förråd än ett barnrum och sängen ligger fortfarande i småbitar i kartongen.. Inte minst för William hade det varit kul att få tillbaka en mer rutinerad vardag känner jag. Min trötthet gör mig till en soff-/ sängpotatis, emellan vilopauserna är det lite lek, matlagning, tvätt eller städning som gäller. Det tar mig också en bra stund på morgonen att komma ur sängen. Men lilla prinsen blir lätt rastlös när vi inte kommer utanför dörrarna innan 12. Självklart är det kul att vara ute, men inte just nu, Bara tanken av att springa efter honom där ute bland allt som han vill men inte får vara nära och leka med..  Det känns som ett enda stort krig vissa gånger. Den viljan den lilla människan har är då inte från denna jord tror jag :-)  Låter säkert som ett invecklat i -landsproblem, dock är det ett stort för mig just nu.

Att inte få lyfta honom gör inte saken lättare.

Jag hade fått order av MVC i torsdags om att ta det så lugnt der bara går på grund av min allt jobbigare foglossning som bara inte vill ge med sig. Och för att inte få några bestående skador efter förlossning & graviditet skall jag gå så lugnt och sakta som möjligt, inte vrida höften och inte bära tungt.. Med bara 2 veckor kvar känns det som att jag skall klara det utan några problem. Men att inte få lyfta William, det har varit jobbigt. Jag undrar hur det hade varit om vi hade bott i lägenhet, där man hade varit tvungen att gå ut med hunden minst 2 ggr om dagen, en ettåring  och höggravid..?? Nog ingen höjdare skulle jag tro.

Nu börjar faktiskt min mage att kurra så det är dax för andra frukosten känner jag. William står och gungar vaggan så snällt och vet inte vad som väntar honom om bara några dagar ♥

Jag får skärpa mig med att skriva romaner i bloggen. Det var ju inte riktigt tänkt så ifrån borjan.. Men utan vettig kamera blir det svårt att berätta i bilder ;-)

God Morgon på Er! KRAM ♥