Att packa lådor med en liten fis som varken vill sova, leka, äta eller annat är inte lätt kan jag  lova! Jag är så deppig just nu så jag vet inte var jag ska ta vägen.. Varför i hela friden skall det vara såååå krångligt hela tiden? Räcker det inte med ATT man ska flytta igen?? NEJ! det ska vara så besvärligt som möjligt så man verkligen inte kan njuta någonstans av någonting längre..
Jag kanske är löjlig, jag kanske är dum men jag är som jag är! Och mår jag inte bra rasar mitt humör låååångt ner under jorden. Det är dock inte svårt att få upp mitt humör :) Jag är så nöjd för det minsta lilla. Men just nu är verkligen INGET bra! Inte ens William vill le idag så det är verkligen en grå och trist packaDag.. Tänk om man någon gång kunde landa och andas ut.. Det har jag inte gjort sedan 2007 och det börjar ta på krafterna och psyket! Flytt om flytt, händelser efter händelser.. Man blir trött och bitter till slut..
Lämnad i sticket av så många under dessa år..
Men jag lever :) ännu