Förväntningarna..
Jag har länge blundat för sanningen och försökt eller valt att inte se, men det går inte!
Att vara gravid har varit den absolut bästa upplevelsen i hela mitt liv! Det har alltid varit en dröm, mitt mål i livet lixom. Det är väl därför jag kunde leva mig in i det så himla bra och blev så otroligt djupt sårad när det inte blev som jag hade förväntat mig. Graviditeten i sig har för mig varit en helt obeskrivlig lycklig saga. Men det var allting runtikring som fick världen att rasa ihop. Ruiner som jag fortfarande står i idag, snart 4 månader sedan William föddes! Många kanske inte tycker att jag ska "hänga ut" mig och min familj på Bloggen på det här viset. Men varför ska jag inte få skriva om sanningen, som det verkligen är? Jag vill ju inte måla upp någon rosa bild av något som i verkligheten inte alls är så rosa som jag vill ha den..
När man är gravid eller precis har fått barn så måste man lära sig att STÄNGA AV allt tjat runtikring sig och BARA fokusera på DEJ SJÄLV (och bebisen när den väl kommit ut) Det är SÅ MÅNGA som kommer att lägga sig i DITT LIV, hur du gör och tänker, med SINA EGNA ÅKIKTER som dom själva tycker är dom rätta, och det kan ibland göra RIKTIGT ONT att få höra! Att man ska inte äta det ena eller det andra när man är gravid, man ska inte bada bastu, träna eller ha sex heller. Man ska inte hålla bebisen si eller så, inte sätta bilbarnstolen bak och helst av allt ska man ju också amma från första sekund enda tills ungen är 6 månader. Annars är man en dålig mamma/ kvinna. Slutar man för tidigt vore det som att stöta bort ungen bara för att man börjat med mjölkersättning, ammar man för länge skämmer man bort ungen och gör den beroende av just mamman. Köper man färdig mat till bebisen är man tydligen ochså något av en mor som inte bryr sig om bebisens hälsa eftersom det ju ABSOLUT INTE ÄR LIKA NYTTIGT som egen gjord morotspuré..
En enda stor nojja som hetsar upp dom flesta förstagångsgravida/ mammor som försöker att leva upp till allas förväntningar och helt glömmer bort sina egna behov och FÄRDIGHETER!
Tro mig när jag säger att varja MOR är den BÄSTA MAMMAN till sitt eget barn!
Så mitt råd till dig där ute är att LYSSNA gärna på andras berätelser, tips och råd, MEN GÖR PRECIS DET SOM PASSAR DIG SJÄLV BÄST OCH KÄNN PRECIS SÅ SOM DU SJÄLV VILL KÄNNA! För bara då kan DU SJÄLV vara en trygg glad och säker människa och bra mor till ditt eget barn!
Skapa dig din egen bubbla, kallas oftast för AMNINGSBUBBLA då den uppstår efter graviditeten när man börjar amma (så som naturen har förutsett det för många miljoner år sedan!) Det finns en anledning till varför man är lite "outside the box" som nybliven mamma men även redan i slutet av graviditeten. Mamman ska helt och hållet bry sig om det livet som komma skall/ den bebisen som precis föddes och det går åt ALL ENERGI till att lära känna och ta hand om det lilla livet! (Det är just därför vi kvinnor lägger på oss några extra kilon under graviditeten då vi ska ha reserv för just den första mest påfrestande tiden! Vi glömmer någonstans bort oss själva, att äta mat står verkligen inte på PRIO ETT listan för oss längre, även fast vi måste äta. Men så har vi ju reserverna liggandes runt höften.. :) Och dom ska man absolut inte bry sig om att få bort det första. Det är ju meningen att bebisen ska "äta bort det mesta") Tillbaka till AMNINGSBUBBLAN, den har varenda gravid/mamma rätt till!! BUBBLAN hjälpte mig jätte mycket i början då jag bara pysslade om det nya livet och verkligen ville försöka lära känna den nya människan - OCH FÖRSÖKA SMÄLTA DET SOM PRECIS HAR HÄNT, jag har fött en liten människa. Med bara min egna kropp har jag gett liv till något som är så perfekt och nu ligger där och andas helt själv. En ny liten individ som dock är så otrolite beroende av mig. Den som inte förstår lyckan att ha fått en sådan gåva är det synd om! Det är då väldigt tufft att upprätthålla denna AMNINGSBUBBLAN för sig själv då man i princip knappast befinner sig själv i den här situationen att ha fått barn. Det inkluderar ju oftast den ack så hjälplösa fadern i relationen till barnet - eller hur vill jag kalla honom? Barnets pappa helt enkelt. För hur vi kvinnor än ställer oss till denne mannen så kommer det dock alltid förbli BARNETS FAR - no matter what! Och han har lika mycket behov av att lära känna lilla barnet som mamman försöker göra. Att anknyta till bebisen är helt klart en viktig del i utvecklingen för både mamma pappa & bebisen - men det tar tid, så TA TID DEN TIDEN!! Gå inte miste om den första tiden när bebisen försöker finna sin plats här på jorden och i den egna familjen. Hjälp barnet och dig själv att hitta era platser tillsammans, försök att förstå bebisen så ska du se att bebisen försöker sitt bästa i att lära dig hur det fungerar! Enkelt va?! :)
Psyket påverkar MJÖLKPRODUKTIONEN otroligt MYCKET så man måste försöka att vara EGO och gå i din bubbla så länge man kan. När man vill men känner att man inte klarar av att leva upp till dom förväntningarna som Barnmorskor, Svärmor, kompisar och andra mammor har så är det lätt att klappa ihop som en fällstol. Man blir ledsen och deprimerad och då fungerar ingenting! I denna BUBBLAN ingår BARA MAMMA, BEBIS och Pappa ♥ Som jag tidigare skrev är det inte lätt att upprätthålla blåsan längre tid utan att någon börjar peta i den. Senast efter en vecka står släkt och vänner och trampar på mattan utanför dörren. Och det är DÅ första BUBBELprovet börjar när bebisen börjar bli orolig för att den känner av din egen nervositet. Senast nu kommer dom första kommentarer rulla in och ni känner att ni inte riktigt vet hur ni ska möta den här situationen.. det finna inget facit. Det är bara att bita ihop och göra PRECIS SOM DU SJÄLV VILL!! Ta kommentrerna och låt dom fläkta genom gehörgången eller säg ifrån. MEN TA FÖR GUDS SKULL INTE ÅT DIG! Ingen är en bättre förälder till sitt barn än DU SJÄLV! Att vara nervös är mänskligt och HELT OK!
Man kan förebygga sådana situationer genom att prata med varndra i förtid - det valde då inte jag. Jag hade väl något av en turbofläkt som dom har på flygplansvinger och lät denna gå så fort det kom besök, särskilld kvinligt besök! Tro mig, det hjälpte. Men jag ska inte säga att det funkar för alla! Vissa meningar fastnar allt och dom har jag sugit åt mig för hårt och äter på mig ännu idag.. tyvärr.. Jag har fått stått ut med en helt del! Många förstår inte hur jag kan "klaga" över "det lilla" som är. Men då kan jag säga att det lilla som är hör absolut inte in i min värld och är då tyvärr bara jobbigt!
Jag får inte in i mitt huvud att man måste be om att bli uppskattad
att man måste be om att få höra snälla, välmenta ord,
lite ömhet & trygghet..
Ska det inte vara självklart att få kärlek, ömhet och beröm?
och till sist: Det här med svullna fötter, illamåendet, sömnlösa nätter och timmar av värkarbete, Det är värt det! Jag lovar <3 Det är mycket jag INTE har skrivit om men jag har gått genom helvetet och tillbaka sedan William föddes.. Jag är inte ens säker på OM jag verkligen är på väg tillbaka, men jag trampar verkligenorkar för Williams skull, men mitt liv är tyvärr långt ifrån perfekt. Jag är något av en ensamstående mamma under veckan och det är tufft, men man hittar sina rutiner. Desto viktigare är det för själen att fylla på kärlekstanken med jämna mellanrum! Tyvärr klarar dock inte alla av den där utmaningen och det är också något som tystas ner av många.. Livet är inte likt sig för fem öre och det måste man lära sig acceptera! Vi hör nog tyvärr till den gruppen som seglar i en trasig båt.. Man måste vara ärlig mot sig själv!
Fick jag sagt det jag ville? NEJ!
Men vad f.. något fick jag ur mig i alla fall :)
Fick jag sagt det jag ville? NEJ!
Men vad f.. något fick jag ur mig i alla fall :)
Kommentarer
Jejja
Vääääldigt bra skrivet Sanja! Du verkar så stark och du är rädd om din familj och det är så bra. Jag tror alla familjer behöver sina bubblor för det är det bland annat familjen är till för, att stänga ute all skit! Man kommer alltid få skit så länge man försöker och den som aldrig får skit har oftast aldrig nåt som folk avundar... Jag tycker du ska köra ditt race och lyssna på dej själv så länge du och din familj mår bra :) kram
Emma
Tack tack tack för dina fantastiska blogg inlägg. . Och tack för att DU hjälper mig förbereda mig. Du ger mig inblick i något jag snart själv kommer att uppleva. . Tsck tack :)
Kram Emma
elin
Otroligt intressant läsning Sanja! :) Jag tror att det är riktigt bra att kunna skriva av sig ibland, om det är i en privat dagbok eller en öppen blogg spelar nog inte så stor roll. Det är ju upp till varje person att välja eller inte välja att läsa det! :) Stå på dej vännen! Puss <3
Trackback
