imorse när jag satt och åt frukost med mig själv
medans lilla älskade William låg i sin vagga bredvid mig
så började jag gråta.

Jag undrade lite grann vad som hände med mig,
och i nästa sekund bara rann det ner tårar för kinderna!

Jag blev nästan lite rädd för mig själv.

Men när jag slappnade av och bara lät känslorna valla fram,
så kände jag en otrolig stark känsla av lycka, glädje och stolthet!

Jag är lycklig över att få ha en familj
Jag är glad över att få vara mamma
Jag är stolt över att ha fött ett barn

Jag lät tankarna komma och gå som dom ville och tänkte mig tillbaka
sisådär 6 veckor tillbaka,
där jag flög in på förlossningen i Trollhättan, tillsammans med min underbara sambo.
Den lyckan och glädjen jag kände den kvällen/ natten är fortfarande obeskrivlig!

Hela tiden under förlossningen kände jag en otrolig lycka och stolthet
som verkligen inte går att beskriva med ord!

Upplevelsen av att ha gett liv till något så vackert gör mig helt mållös!

Att Jag har gjort det, helt själv, med min egen kropp..
Jag saknar ord!

Att föda ett barn är stort!
Det har gjort mig starkare och fyllt i tomma delar i mitt JAG!

Jag ha fött ett barn - helt själv

Att föda mitt barn har varit den mäktigaste upplevelsen någonsin!

Den lyckan jag känner inom mig är otrolig stor och den vill jag alltid bevara!

Det som har klarat av går inte att beskriva med ord -
man måste ha varit med om det för att kunna förstå!

Först nu vet jag vad lycka är!
Först nu vet jag vad kärlek är!
Först nu vet jag vad jag kan vara stolt över!

Kalla mig dum,
men jag älskar den känslan jag får när jag tänker mig tillbaka till förlossningen!

Jag skulle kunna trolla mig tillbaka i tiden 100 gånger om
för att kunna få uppleva samma ögonblick
om och om igen!

Jag finner inga ord!
Det är för stort!