Ja, det är det läkarna förmodar..

Åkte ambulans in till lilla standen tidigt på torsdag morgon
efter att ha vridit och vänt in och ut på mig i 2 timmar hemma i sängen.

Luften blir borta,
man kan helt enkelt inte andas och det känns som om man kvävs,
smärtan strålar ut från buken ut över bröstkorgen,
ut i armarna och ner i ryggen.
Man vill klättra upp på väggarna,
men kan inte röra sig!
Man vill ta ett djupt andetag,
men det bara går inte!
Vad ska man göra??

~

JAG VILL DÖ
är den ända tanken jag har!

Det är smärtor man inte kan föreställa sig!
Smärtor jag aldrig någonsin skulle önska att mitt värsta fiende ska få!!

Att svara på frågor som "Hur går det? Vart gör det ont? Hur känns det?" är bara helt omöjligt!

~

OK!
Jag har varit där förr, och inte bara en gång..
men då har jag varit gravid
och läkarna har skyllt på både det ena och det andra
men aldrig gjort en utredning på detta..


Barnmorskar däremot han ju anat det
men det tyckte läkarna var
"ren spekulation"
och det var det..

Men nu när jag har fått min lille bebis
och det fortfarande spökar runt i kroppen
undrar jag om det inte kan vara något annat..
Jag har kännt mig lite starkare än tidigare och nu hakat efter om
ATT JAG VILL HA SVAR NU!

Om inte annat så har min lilla bebis och fantastiska sambo gjort mig starkare än någonsin!!

~

Tillbaka till torsdagen:
Inte heller gjorde det saken bättre att jag hade en liten bebis bredvid mig som ville ha mat!
Det var det enda jag tänkte på hela vägen ner till sjukhuset,
tills jag var hemma igen!
Men smart som man är har jag ju pumpat ur mjölk lite då och då
och lagt i frysen
så J kunde utan problem värma mat till vår lille Fis!
Eftersom han aldrig druckit ur flaska tidigare så gick det inte fort,
men han fick i sig mat och det är väl A&O! :)


Gud vad jag älskar mina två underbara killar!
Hoppas man är lika älskad av dom..
Dom vet hur mycket dom betyder för mig

Mycket OM och MEn - Nu är vi äntligen på rätt väg: På måndag åker vi till Doktorn! Yeeeey! :)