en timme hos psykologen..
Jag mår kanske inte bra..
Jag är en stark människa och skall vara lite mer egoistisk, skapa mig en sorts bubbla där jag kan dra mig undan ibland och känner mig trygg. Jag är ju gravid och skall bära fram ett liv. Ett friskt sådant. Är jag upprörd så känner lillen av det så jag måste tänka mer på mig själv i vissa situationer!
OK - men jag behövde ingen psykolog som talar om detta för mig, tyvärr.. Har varit ganska medveten om allt detta och tvivlar inte en sekund på mig själv och det jag orkar med! Men ibland hade det kännts bra med feedback, uppskattning och omtanke av min omgivning.
Psykologen tyckte även att det var fantastiskt gjort av mig , att sitta där och bara berätta allt detta utan att fälla en enda tår och faktiskt kunda skratta lite åt eländet. :) Det är ingen skyggsvägg jag gömmer mig bakom - jag är realistisk och skrattar mer eller mindre åt mig själv ibland :) Jag är så klyven när det gäller vissa frågon och situationer - ser oftast båda sidor och förstår båda mycket väl. Det är det som är så lustigt :) Ja, svårt att förklara ;)
Livet är ett givande och tagande - men jag bara ger och får sällan något tillbaka, tyvärr..
- att jag just nu sitter i en situation jag inte kan påverka, om jag vill eller inte - det är bara att gilla läget. Och det har jag gjort sedan Juni! Och jag lär ju vara tvungen att fortsätta med det i minst 2 månader till, tyvärr.. Det går inte att skaka av sig och försöka göra det bästa av situationen eftersom det läget vi befinner oss i bara är såppas tuff! Det är bara att ta ett djupt andetag och dyka in i eländet!
- att jag hade föreställt mig min första graviditet lite annorlunda! Lugnare, med mycket mer kärlek och värme! Vi är ändå två om barnet.. Tyvärr så går det inte att göra någonting åt situationen och det vore fel att klandra min Sambo. Han valde inte det här livet själv heller. Han var bara tvungen att finna sig i den han också! Det är synd att våran lille skrutt har hamnat utanför och inte fick/ får den uppmärksamheten den borde fått/ få.
- att jag blivit sviken av personer jag trodde jag kunde lita på och luta mig emot! Både familj, vänner och på jobbet. Synd att dom som man trodde skulle förstå min situation helt enkelt inte gjorde det och inte fanns där när jag behövde dom som mest..
- att jag utan krav gav upp ett liv för ett annat 5 gånger på 2 år! Jag har alltså mot min vilja gått en annan väg för en annan persons skull. Och det är ingen som tackat mig för. Vi talar då inte om personer som egentligen inte stog i någon nära relation till mig så sett. Men för att undvika konflikter så vände jag om. Inte förän nu vaérkar jag kunna röra mig fritt och gå den väg jag vill. Jag får äntligen bestämma själv!
- att jag i princip är rätt så ensam på grund av allt som hänt.
Jag klagar inte och tänker inte göra det heller. Jag lever vidare - med eller utan personerna som står/ stog mig nära.
Många år har gått, ändå är jag inte gammal och vis på många år. Men jag har lärt mig mycket och livet har format mig och lämnat sina spår på min kropp, i min själ!
Jag är snäll
Jag är för snäll
Jag ljuger inte
Jag avskyr falskhet
Jag avskyr oärlighet
Jag är en bra lyssnare - men även en bra talare ;)
Jag väntar hellre två gånger innan jag säger vad jag tycker för att undvika missförstånd
Jag är kärleksfull och omtänksam - så länge det uppskattas
Jag förstår inte personer som inte tar vara på det dom har, slöser bort tid och rum och blundar för livet!
Det borde alla vara medvetna om!
Det är ok att säga Nej - om jag verkligen inte känner för något
Det är ok att dra sig undan - sålänge jag inte glömmer att komma ur skalet igen
Det är ok att ha en annan åsikt - men jag måste kunna kompromissa och vara beredd på konsekvenserna
Sån't är livet!
Men man måste kunna göra både och!
/SanjaLilli

Kraam till dig Sanja <3 / K
Tack :)
Jag förstår vad du menar men att gått igenom mycke på sista tiden...
Jag kan inte förstå att jag själv står på benen efter allt som har varit med Janne, Pappa & Chevy :o Men de går om man vill, vi är två starka tjejer du och jag ;) Love you <3
Ja, tyvärr så händer det för mycket av ALLT ibland..
We'll be strong
Love&Hugs <3
Åh kära du, kära du. Nu vet jag ju inte myket mer om hur du haft det än vad du skrivit här på bloggen. Och bara det verkar ju vara en hel roman i sig. Jag tycker du verkar helt fantastisk, Sanja! Stå på dig. Kramar
Det har varit mycket, för mycket av det mesta!!
Men jag försöker.
Jag måste!
Jag kanske borde ge ut en bok..
KRAM!