never alone..

nej, då jag resten av mitt liv kommer att vara mamma till ett barn, mamma till ett underverk vi skapat, som vuxit fram i min kropp. Det har varit en riktig tuff dag idag :'( Jag inser mer och mer vad det är jag håller på att förlora. Men det vill jag inte!! Det är skönt med alla varma ord och hälsningar jag har fått. Det värmer och stärker mig otroligt mycket, och det vill jag att ni alla ska veta! Dock ändrar det ju inte något i själva situationen - tyvärr. Att gå igenom det måste jag ändå göra själv.. Hur jag än vrider och vänder på mig så kommer jag inte ifrån..  Önskar så mycket att han också får höra varma och goda ord, känna en varm kram och känna att han faktiskt inte är ensam! Jag hoppas så mycket att det är så. Men vi vet ju hur det är med killar och känslor, omtanke och ödmjukhet.. (har dom ens hört talas om orden nån gång eller känner till deras betydleser?!) Nåååååååååååååååååja..

En till personsom har peppat mig och gett mig mer hopp om livet är Emma <3 Ett litet samtal kan ju göra så otroligt mycket.. Att få höra någon annans ord och åsikter och sak och ting gör gott ibland :) Men som sagt så måste man simma igenom det stora, stormande havet av oändliga känslor helt själv - utan livlina! Så länge man inte drunknar så stärker det, och det hoppas vi att det gör. Inget ont som för något gott med sig :)

Jag ångrar just nu att jag stannat här i Strömstad för någon annans skull! Att jag har lämnat min familj, vänner och kompisar för en person jag trodde skulle finnas vid min sida i alla lägen. En person som skulle ge mig trygghet, värme, ett hem och mycket kärlek!
Jag säger inte att jag inta har fått det eller att det inte var värt det.
Det vet jag inte förän om många många år.
Men det känns så onödigt trist att det blev som det blev..
Att man inte kunde undvika den här situationen.
Att man är tvungen att gå igenom detta här..
Det känns bara helt, helt fel!
Det krossar mitt hjärta

Jag hoppas verkligen att detta kommer att ordna sig! Just nu känns det som att det verkligen kommer att ordna sig!! Hur det än blir så blir det bra. Jag antar att man faktiskt oftast bara får acceptera saker som händer i en v! Bara finna sig i dem och inte säga emot! Sån't är livet men det är ju inte alltid så lätt somman gärna vill attd et ska vara..

Jag älskar Dig, John!

Jag saknar Dig, pappan till lilla älslkingen i magen

Jag sitter här och är vrålhungrig, men klarar inte äta något. Har verkligen ingen matlust. Men mycket mat har jag verkligen inte ätit idag måste jag erkänna :/ Kärlek slår på magen <3 Jag är hungrig och trött. Bebisen i min mage hoppar och studsar omkring så jag hoppas att den har återhämtat sig från det där lilla sammanbrott jag hade inatt/ idag.. Älsklingen varken hoppar eller studsar för den delen.. det är ju alldeles för trångt där inne..  mjeeh :p
Åh DEAR vad jag längtar efter den lilla skrutten, min lille fis, min älskling <3 Vill ha Dig här nu och snooza & goosa med Dig <3 Tänk att vi får göra det snart snart snart <3<3<3 Myyyys!!

Och för att säga så Linnéa, så ringer jag till er när det väl sätter igång! Men då får ni skynda er hit så fort som  möjligt, annars sitter jag ju själv ändå! ;) Ni får helt enkelt komma i vilket fall som helst tycker jag! :) Men vi löser detta :)

Ja, jag får försöka att leta upp lite näring till kroppen och sedan få lite lugn och ro till både kropp & själ och leta rätt på sängen, eller soffan..

Gonatt alla och Tack än en gång för ert stöd <3
/ SanjaLilli

Haha, ja det är kanske bäst att vi kommer upp redan nu, tycker jag.. så vi är beredda!

Men allvarligt talat vore det ju väldans trevligt att komma upp någon gång innan bebben tittar ut, också! Skall se vad vi kan få till!

Kramar

Ni är så välkomna så :)

Vore väl najs att även titta förbi QSRS kanske så Karlemann får träffa de gamla gänget igen ;) eller det som är kvar av den ;)

Hitta på nått najs i lilla strömstad är ju inte så svårt, faktiskt :)

KRAM!

Hoppas du fick vilat ut dig inatt, inte lätt att sova dåligt när man måste jobba. Ha en bra dag! Kram

Tack så mycket! Känns skönt att höra det!

Det kommer du göra, om du verkligen vill det så finns det inget som hindrar dig. :) Du får ju vänta ett år eller två bara så att lillen hinner växa till sig lite. :)



Jag kan ändå se lite positivt i det du skriver, antingen så känner du så eller så är det en försvarsmekanism för att du skall klara dig. Hur det än är så hoppas jag verkligen att det löser sig till det bästa! Ta hand om dig!

Kram

Tänker på dej! <3