Som dom flesta vet så var jag iväg till MVC onsdagen den 24. tidigt på morgonen. Vägde mig, tog prover och mätte magen.
Vikt: 82,6 kg så jag hade inte gått upp ett gram sen veckan innan..
Mått på magen var då 36cm, alltså nån centimeter större..

E tyckte att jag såg himla lugn och svullen ut så NU är det nog snart dax - fast du kan ju gå 2 veckor till.. (som hon ju alltid har sagt..) Men den dagen kände jag på mig att det kommer hända något stort!!
Och så var fallet :)

Efter en hel dag med bakning (pjuhh..) kom J hem runt kl.16, då blev det mat. Efter middagen så skulle jag gå och vila en stund på soffan innan det skulle bära iväg på 3 års kalas i flöghult - så var tanken..

Kl. 17.00

När jag la mig ner så kände jag ett stort och tungt SCHPLOPP i magen.. Humm.. undrade jag, ont gjorde det lite, men det gick över rätt så fort. Har det knakat i höften.. Eller kan det ha varit blåsan som sprack?? Men det kom inget vatten och vi hade blivit lurade förr.. Jag var såå trött så jag tänkte inte mer på det utan sussade till för en liten stund..

Kl. 17.30

Efter en stund kom J och väckte mig ur en underbar sömn - vi skulle ju åka. När jag skulle resa mig upp så kännde jag att det rann vatten mellan benen på mig (tack och lov för trosskydd!! ;)
Så himla svag i blåsan kan jag väl inte ha blivit..
Njäh, och på väg till toaletten så började det droppa mer och mer..
Till slut kom lilla äckliga slemproppen ut, och DÅ var det kanske dax att tala om för J vad jag hade i tankarna: Vattnet hade gått - och om det nu bara var så lite så var det ju iaf på G.. ;)
Jag satt där en stund och funderade på när värkarna skulle komma.. och kände bara liite mensvärk.. Nåja, dax å ringa förlossnningen :) Jag försöker få tag på Förlossningsavdelningen i Trollhättan men får inget svar..

Kl. 18.30

Går ner och duschar i super varmt vatten för att kunna slappna av och lugna ner mig en stund (var ju rätt nervös ändå måste jag erkänna. Men inte alls lika mycket som jag trodde att jag skulle bli..)

Kl. 19.00

Jag sitter i sängen med en hög torra handukar under rumpan och ringer upp Förlossningsavdelningen igen. Denna gången får jag svar och berättar i lugn och ro vad som hänt. Jag är i vecka 39+3, när ska jag komma in?? Jo, vanligtvis efter 12 timmar men det blir allt för tidigt på morgonen tyckte hon och eftersom vägen var så lång och dom lovade snökaos under natten fick vi en tid klockan 21 samma kväll. Under tiden skulle jag försöka gå runt så mycket som möjligt för att få igång värkarna då dom ju inte gjort det ännu..
Detta tyckte vi var en dålig idé!!
Gå runt hemma och vänta?? NEJ!!! Hellre åker vi nu och vi promenixar runt på sjukhuset istället. Usch för att för att vrida mig i bilen på väg ner när värkarna hade kommit igång.. (Vad tänker dom med ibland??) o.O

Kl. 19.10

Bilen är igång och tankad, det sista i väskorna är packad och ligger i bilen! En stor vit handuk mellan benen och under rumpan, NU kan vi åka!! :D
Och vet ni vad!? Så fort vi kommit upp på E6:an så satte även värkarna igång!! :D :D
Jag var överlycklig och var hur pigg och glad som helst hela bilresan ner till Förlossningsavdelningen i Trollhättan, NÄL, kan jag lova! Värkarna kom med 2- 4 minuters mellanrum och gjorde fruktansvärk ont!! Dock inte så ont som jag hade förväntat mig.. Men jag var så glad ändå och började gråta först efter vi hade passerat Uddevalla!! Och vet ni vad?? Det var glädjetårar och inget annat!! :)

Kl.20.10

Vi närmar oss Uddevalla och som om vi inte hade annat för oss så svängde vi in på McDonalds och köper var sin McFlurry i Drive In, haha :p
Jag fortsätter och klockar av värkarna - då plötsligt kommer vattnet!! En fors av varmt vatten, haha

Kl. 20.40

Vi försöker att hitta en parkering på den igensnöade P-platsen och kommer till slut in på NÄL Förlossningsavdelning - trodde vi.. Den var flyttad upptäckte vi när vi ryckte i en låst dörr.. GAAAHH :p ... har flyttat till... blablabla.. ANDRA SIDAN BYGGNADEN

Vi tappsar genom snön över til andra sidan och bara skrattar åt oss själva :p
Vattnet bara fortsätter sippra ut - undrar hur många liter det var..
I hissen upp till 3:e våningen möter vi ett ungt par med en liten tjej på armen. "Snart Dax" tyckte han och önskade oss lycka till på vägen ut :)

Jag ringer på klockan in till förlossningen och känner att jag snart spricker av lycka! :D
Är det Lena PH?? Undrade den ena barnmorskan.. Nej, svarade jag, Det är vi ifrån Strömstad! Inte Lena PH?? Neej, det är min tjej från Strömstad, ropade en annan barnmorska, och tog glatt emot oss :) Hon viftade lite med armarna och var jätte glad, frågade hur det går och gav oss ett fint rum. Nu är det på allvar, sade hon och log emot oss.
Synd att jag inte kan vara med för mitt shift slutar snart..

Kl. 21.00

Värkarna håller sina jämna mellanrum och jag andas mig igenom smärtan! In kommer den nya Barnmorskan och än idag vill jag tacka denna underbara människan föratt hon har gjort dom här 5 timmarna till dom bästa i hela mitt liv!! Men tyvärr så kommer jag inte ens ihåg vad hon hette.. :s Jag vill kalla henne för L i denna berättelsen! Usch så läskigt att inte komma ihåg namnet.. Men jag gick verkligen i min egen lilla värld just den kvällen - undrar varför :p
J har varit världens bästa stöd som höll sig lugn och organiserad hela dygnet! Helt fantastiskt så mycket stöd och pepp jag har fått från honom!! Han kunde läsa mina tankar kändes det som för jag behövde knappt tala om för honom vad han skulle göra - Åh gosh så glad jag var för det!! :D

Kl. 21.10

L kopplade ihop mig med alla möjliga mätinstrument och ville få en ordentlig värkkurva - lillens hjärta pickade så fint så :) sedan kände om jag var öppen, 2-4 centimeter sa hon.. INTE MER skrek jag.. Men lilla vän, dina värkar har inte varit igång i mer än 2 timmar så det är rätt så bra ändå. :) Vi pratade kort om smätrlingring och kom snabbt fram till att jag tänker andas mig igenom förlossningen med inte mer än Lustgas och lite Akupunktur till avslappning! Strongt gjort!

Kl. 21,30

Och bada fick jag också :D I drygt 2 timmar låg jag i karet och plaskade omkring, med J sittandes bredvid mig :)

Kl. 23.20

Inne på rummet igen får jag snabbt fylla i en blankett om att jag är med i en studie om El-akupunktur som avslappningsmetod - NÄH, J fyllde i den.. ;) Det var nu nån gång jag började med Lustgasen också, och jävlar vad jag dök ner i min egen lilla värld!! Haha :D Hög som ett moln och glad som aldrig förr låg jag och skrattade mig igenom värkarna - nåja, några tårar rann det väl till slut också..

Ca. Kl. 00.15

Jag fick några nålar stickad i ljumskarna och låren, sedan en apparat i nävarna för att kunna ställa in styrkan på elstötarna man fick.. svårt att förklara men RIKTIGT EFFEKTIFT!! i 40 minuter låg jag på rygg (en liten nakdel med elakupunktur) och bara mådde gött - eller så bra man kan må under en förlossning.. :p

Kl. 01.10

Vi fällde upp ryggstödet och jag fick stå på knä i sängen och hänga mig över ryggstödet med Lustgasmasken fast i näven!! Sen plötsligt känner jag en känsla av att kroppen började jobba helt själv, utan att jag var med på noterna.. Ett otrolig starkt tryck ut ner mot bäckenet fick mig ner i sängen och ett oändlingt läskigt högt ljud lämnade mina läppar och jag försvann in i en dimma..

Är det så att du vill Hjälpa till Sanja??

JA!
Brast jag ut, utan att tänka efter vad jag svarade på.. Jag la mig på rygg så att L kunde känna efter hur mycket jag var öppen nu.. 8cm!! Pjuhh.. tänkte jag, nu finns det NO WAY BACK! NU är den snart här, sa jag till J, som höll mig hårt i handen och aldrig har sett mer förskräckt, lycklig och förväntansfull ut! L kallade till en till barnmorska som hjälpte lite lätt med nått som inte jag riktigt förstod.. Där var vi, 3 kvinnor, 1 man och en bebis på väg ut - min bebis, våran son som jag burit i min mage i 9 månader!

Kl. 01.25

Jag hade önskat mig att få föda sittandes på huk eller stånas på knän.. Det fick jag om jag ville, men jag hann aldrig få in den rätta ställningen..

Kl. 01.42

Efter bara 4 krystningar så kom han ut, lille ♥William♥ :)