Bebisen väger nu över 600 gram och är välproportionerad,  men med tunn och ömtålig hud och ringa mängd underhudsfett.  Hjärnan växer snabbt och bebisen börjar fylla utrymmet i livmodern.  Den är ungefär 30 centimeter lång från hjässa till häl.  Även om chanserna att bebisen skulle klara sig med rätt vård om den föddes nu är goda,  så skulle de flesta läkare och barnmorskor göra sitt bästa för att förhindra en förlossning i det här stadiet så att bebisen får fortsätta utvecklas på ”vanligt” sätt. :)

Jag - har gått upp till 70kg.. Wehoo - Man får ju tänka lite på vad man trycker i sig, men matlusten har försvunnig igen.

• Du kanske har fått svaga röda eller bruna strimmor, så kallade stripor på mage, höfter eller brösten. Krämer kan inte ta bort dem, men att ha en BH som ger brösten bra stöd kan förebygga stripor åtminstone där. Det är väldigt vanligt i det här stadiet av graviditeten – ca 90% av gravida kvinnor får dem. Efter förlossningen bleknar striporna gradvis och lämnar strimmor som är ljusare än kringvarande hud.
• - NEJ!

• Dina ögon kan kännas torrare och vara ljuskänsligare än vanligt. Detta är också normalt under graviditeten och du kan lindra symptomen genom att använda s k konstgjorda tårar.
• - NEJ!

Jag smörjar magen varje kväll med en speciell mamma olja som hjälper huden att hålla ihop och bli mer elastisk. Detta har jag gjort sedan vecka 16 och kommer fortsätta med det sålänge jag är gravid. Vissa dagar så smörjar jag lite extra, då lägger jag mig på soffan och smörjar mage, bröst och lår med en lotion som också förebygger bristningar och hjälper huden att få en mer elastisk styrka.

Om allt detta hjälper eller inte återstår att se. Men själv tycker jag att det är en fin ritual att ligga och smörja in magen innan sovdax och bara känna att den där inne mår bra. Att be John att ta över rutinen och smörja in min mage ibland ger honom möjlighet att bygga upp sin helt egen relation till den som kommer och behöver inte känna sig utanför. Det är en fin liten stund tillsammans som familj redan nu och stunden blir den man gör den till! Jag älskar att se John smörja in magen och känna hur lillen reagerar på hans närhet och röst. Det är nu man kan bygga upp ett band mellan oss och barnet, redan nu. En liten familj <3

Jag har tagit ur piercingen nu - är lite rädd att jag fastnar med den i kläderna och river ut den.. Hur som helst så är det inte långt kvar nu! :D Det är det aldrig iofs :p men den stora dagen börjar ju närma sig mer och mer för varje dag, om man vill eller ej!

Grejen är den att jag har börjat inse att man borde njuta mer av situationen som den är nu - att gå med en växande mage och njuta av varje minut men lillen som lever, växer och sparkar i den!!

Varför längta så mycket till förlossningen?

Den dagen kommer ju ändå till slut. Och då kan man njuta av livet TILLSAMMANS som familj :) Men nu är det en tid som aldrig mer går att komma tillbaka till - min första graviditet - bara Du & Jag som utvecklas tillsammans, lite mer, varje dag.       Jag borde stanna upp och lära mig att jag kan uppleva och känna det Du gör HÄR & NU och njuta av det, ingen annan kan. Är inte det helt otroligt fascinerande!? :)             Jo, det är det!  En oförglömlig känsla att känna när den sparkar, hickar och väcker mig om nätterna genom att bara vara, rulla runt och utforska sig själv där inne :)                 Visst är det energikrävande att inte kunna ligga si eller så, sova ordentligt, stanna upp föratt den verkar sträcka alla armar och ben ifrån sig och trycker på blåsan lite här och där.           Men ärligt talat så gör det mig inte ett dygg!                  Jag får känna, lära känna och vara med mitt underverk hela tiden. Precis som att den får vara med mig - överallt! Jag anser inte "problemen" som ett problem utan som otroligt viktiga signaler att fokusera mer på mig och skrutten i mig. Man MÅSTE vara lite mer egoistiskt när man är gravid. Ego mot alla andra och säga ifrån när jag känner att Nu behöver Vi (bebisen & jag) lugn och ro! Vilket oftast resulterar/ kommer ut i tårar, men det är MITT sätt att uttala mig.                    Och det borde accepteras och respekteras av omvärlden.  Vi måste ta hänsyn till varandra.     Jag är två.    Alla har sitt eget sätt att kommunecera och att visa känslor på.              Och dom flesta utav oss har så många känslor inom sig just nu så det oftast bara är ett sätt att få ut alltihop - att gråta :)

Det jag ville ha sagt var det att DU skall njuta av tiden som är NU, fokusera på det som ÄR.                 Så fort du vänder dig om ligger du på förlossningsbordet och lillen är född.                 Aldrig mer kan du komma tillbaka till tiden Du befinner dig i nu   -   att vara gravid för första gången!            Några veckor senare längtar man  tillbaka till graviditeten, kännslan av att bära något inom sig som bara tillhör mig.          Visst går det att få fler barn, men det kommer aldrig att bli samma upplevelse - då har du redan ett barn.        Du vet hur allting går till, det är inget nytt längre.            Det är visserligen lika omtumlande varje gång att  bli/ att vara gravid   -   men det kommer ALDRIG mer att vara - första gången

Njut av livet och va glá

/ Puss från mig och mina tankar :)

***