Prinsesstårta con sylt

Syskonkärlek
Vad jag älskar när min lilla groda pussar så på magen :-)
Det är så att han nog inte riktigt förstår vad jag menar med "Pussa på Bebisen" men han tycker min navel som ploppat ut är otrolig rolig att peka på. Och jag brukar peta på hanses och pussa massa på magen när vi byter blöjan så han härmas nog mest. Men mysigt är det.
Också har han börjat reagera när det är en bebis på tvn. Inte för att han förstår utan mer föratt jag suckar djupt och med en enormt längtande röst varje gång jag ser en bebis, så det är nog det han reagerat på, att dom små knyten har någon sorts betydelse för mammi :-)
Nu får jag Skryta lite också över honom:
Han har gått lite mer än en timme helt utan blöja (på egen begäran) och har varit jätte stolt. Han talade även om när han skulle kissa men dit han jag då inte med pottan eftersom jag precis då pratade med J i telefon.. Och då skedde det en liten olycka. Typiskt!
Men vad gör väl det? :-)
Bara att torka upp och försöka hålla bättre koll nästa gång.
Men nu är alltså pott träningen på G eftersom det sägs att bästa tillfället att börja är när dom själva visar intresse för vad som händer där nere och hur det fungerar och det har han haft nu i ca en vecka.
Roligt Roligt :-D
Inga fler bilder..
William har drämt kameran rätt i backen så nu har jag absolut ingenting att ta kort med längre, förutom J's jobbmobil, som förövrigt är jäääääätte inte bra. Det blir gamla kort framöver tills jag har klurat ut när och vad jag skall köpa för en kamera denna gången. Tänker då satsa stort och införskaffa mig en ordentlig systemkamera som INGEN får röra och som får en alldeles egen plats på en alldeles egen hylla i (min egen) huvudhöjd :)
Då bjuder jag på det allra sista kortet jag hann ta med den gamla kameran:
Det bara bubblar kärlek!

(Bild: weheartit.com)
Hjärtat studsar och är gladare än gladast tror jag :) Jag skall få en Morsdagspresent av J och har hittills fått 3 ledtrådar.. Har verkligen inte en suuusning om VAD det kan vara, men nått är det ju :p får klura vidare när han ger mig sista ledtråden imorgon!
Kan ni hjälpa mig gissa?
Ledtrådarna är:
- Något man blir glad av
- Något till hela familjen
- Ingen sak utan en händelse
Men bortsett ifrån det är jag bara så himla glad och läääängtar tills han kommer hem igen och jag får pussa och snosa på mitt livs kärlek! Så mycket huvudet än säger nej så vill hjärtat säga ja och jag tänker bennemej lyssna på mitt lilla hjärta för det har hittills aldrig svikit mig! Jag älskar han så otroligt mycket så hälften vore nog! Kan man tänka sig att jag hade tänkt att gömma dom där känslorna?? Jag är ju knäpp! Fri fart menar jag och vips, efter snart 2 år med min underbara är jag lika kär - om inte mer! Jag går fortfarande på dom dära rosa molnen (även fast det regnade ibland) och tänker inte lämna dom så länge jag lever!! Så, nu vet ni också hur jag har bestämt mig och jag tänker inte låta någon hindra mig från att göra det jag vill! Hörru John (som för övrigt har börjat smygläsa min blogg på jobbet!)
JAG ÄLSKAR DIG! :)


Jag är stark!
Jag hoppas, ber och vill verkligen att detta snart kommer ordna upp sig! Och skall jag vara ärlig så ser jag faktiskt ett ljus i slutet av tunneln. Jag har fått reda på så mycket positivt idag så hjärtat nästan studsar inombords :) Men det kan ju inte riktigt bli sämre än såhär heller.. Jag hoppas iaf att snart få komma med ett bra resultat och fortsätta (eller kanske börja?) på ett mer eller mindre normalt FamiljeLiv med mina två älsklingskillar John & William ♥
HoppasHoppas
“Nobody can go back and start a new beginning,
but anyone can start today and make a new ending”
Du är vår största skatt, William!
Sanningen på spåret!
Det har varit helg och som många vet så har jag börjat jobba varannan helg nu trots amningen så jag pumpar en gång på jobbet. Jag verkligen vägrar sluta amma verkar det som :p det finns någon sorts trygghet i det för mig som inte går att beskriva. I och med att allt runtikring mig är så himla struligt så antar jag att det är min lilla värld, denna där amningsbubblan jag aldrig vill komma ur!
Hur som helst har jag då sovit hos J igen hela helgen och det verkar gå bra. Lite smågnabb ossemellan blir det ju ibland men sånt hör ju till livet vill jag påstå, eller??
Å andra sidan är jag ju så himla social av mig och mår toppen av att bo i stan nära mina kära :) Jag har liksom börjat vissna inombords sedan jag flyttade ut hit till gården har jag märkt.. man blir så glad och till sig när någon väl kommer så man verkligen överfaller personen med ord och tal så jag blir jämt rädd för mig själv så fort det kommer någon! Desperat??
Jag vet int när jag ska orka packa ihop och åka härifrån, jag vet inte om jag ens orkar göra det?? Själv har jag länge levt i flyttlådor, påsar, bilar och små skrubb.. Men nu har jag faktiskt en liten bebis med mig som också börjar bo i påsar, kartonger och diverse skötväskor.. Både han och jag har dubletter av diverse saker (blöjpaket, våtserveter, kläder, salvor oljor, krämer, tandborste.. ALLT!) Ett här och ett där..
När jag sitter och skriver om det låter det som om jag vore världens dåligarse morsa som drar runt och velar såhär mitt i livet, faktum är att jag vet verkligen inte vilken väg jag skall ta, vad ska jag stå ut med , vad ska jag kämpa för.. Är det värt det??
Jag säger som så många gånger innan att jag känner mg så ensam och övergiven man bara kan bli!
Tro mig m jag säger att jag försöker luska ut något som hjälper! Men jag har lixom kört fast.. Någonstans!
I fredags fick jag mig en rejäl tankeställare när det gäller mitt beteende, min rädsla att leva någon annans liv. Ja, det är så det är. Jag befinner mig i en situation som jag själv har sagt (så länge jag kan minnas) jag aldrig i livet vill hamna i! Men det som sker är att jag - till punkt och pricka - följer min absoluta NEVER DO THIS - list!!
VARFÖR?? kan man ju undra.. Varför är jag så dum och gör detta?? Ja, tyvärr kan jag inte påverka detta på något vis mer än att jag klipper och går min egen väg, men det vill jag ju inte. Jag älskar min John till månen och tillbaka.. Runt hela jorden och så mycket mer!!
Jag kan inte gå djupare än såhär nu för tillfallet, men jag kommer nog skriva mer om detta skulle jag tro. Det känns som om det här kommer bli som en stor utredning om mig själv, mitt liv och mig som person.. Jag ska vränga in och ut på mig själv!
När jag egentligen bara vill få en person till att prata lite mer ..
Finaste Buketten!

den här fina BlomBuketten överraskade hjärtat mig med i torsdags när hab kom hem, 3 timmar tidigare än vanligt dessutom. Gisso om jag blev gald :)
Tack!
Flytta!?
Nej men seriöst så går det inte för all del i världen att fylla i Johns plats som Pojkvän & pappa med "alla andra" och oändlig sysslesättning! Som sagt har jag så mycket att pyssla med tills jag dör om jag vill i det här huset!
Om man skulle förklara det från andra hållet - om jag hade varit en ensamstående mamma och varit medveten om detta hela tiden ifrån första början, så hade jag nog knappast bosatt mig ute på landet i ett stortstort hus som det dessutom inte finns någon ordentlig värme i utan det skall eldas med ved dygnet runt, annars blir det kallt.. Tur att det har varit varmare dagar nu :) På tal om det får jag nog slänga in en vedklimp nu..
Så - tillbaka till min situation!
Hade jag viss om att jag skulle vara själv större delen av vecklorna, eller som sagt varit en ensam mamma hade jag ju varit inställt på detta och gått in i det med en helt annan bild av förväntningar och måsten - trot eller ej - jag hade faktiskt bosatt mig i en LÄGENHET någonstans närmare civilisationen, där jag slipper tänka på värmen, enkelt och snabbt kan ta mig någonstans utan att börja packa ihop barn och hallva hemmet..
Jag kanske må klaga, men den sitsen jag sitter i nu finner jag mig inte bekväm i för 5 öre!! HUR MYCKET jag än älskar att leva på landet, HUR MYCKET jag än älskar trädgård, skog och låååånga promenader med hunden i naturen så hade jag faktiskt valt det enkla först!
Vad ska jag göra? Flytta IGEN?? Jag är riktigt inne på det, hellre bor jag närmare Göteborg och har en normalt SvenssonLiv . eller så vet jag inte vad..
Help!

5 månader sedan..

.. har vi haft en liten Gravidfotografering i Oktober,
5 månader senare så är ladugården (ännu) tom och bebisen ute :)
Kvällsmys med familjen

Sen kom äntligen hjärtat hem från Göteborg :D
Gud vad jag saknar honom under veckorna!!
Omstyling
~
Såhär glad var William ikväll, men nu sussar han gott :)
ni lägger märke till att WILLIAM står baklänges??
så går det när man gör 1000 saker samtidigt :p
men nu är den verkligen personlig!

~
Har gjort om lite i bloggen.. vad tycker ni? Tips? Klagomål?
JAG TAR ALLT :)
Nu blir det EN UNGE I MINUTEN!
ÄLSKA
KladdkakeMuffins på Finnpå
~

~

~
och ikväll kommer Williams pappa hem igen :)
Goa Ylva!
11 grader var det i huset - Brrr... kunde inte elda då jag inte haft ved här uppe :/
I alla fall kom min goa svärmor på besök och hjälpte mig att bära upp ved :) TACK!! Hon hade även med sig nåra godbitar från "Lolas Konfektyr" Mums! :) Sen så hade hon med sig gardinerna som hon skulle sy upp och vi satte upp dom med en gång! Blev super snyggt (bild sätter jag in imorgon)
Nu ska jag göra min lilla älskling sällskap och krypa ner till honom under täcket :)

Grattis fina Mamma
Idag fyller min fina mamma, Williams MorMor hela 44 år och det firade vi Strömstadsbor med bulle & te här hemma. Tyvärr låg självaste födelsedagsbarnet hemma i Arvika med feber och förkylning.. Vi hoppas på att hon snart mår bättre!
Krya På Dej Mamma!
♥Puss från oss på "Ögårn"♥
Släppa taget
Visserligen satt dom inte hemma, dom var duktiga och var ute och gick en promenad i det fina vädret - åtminståne en av dom ♥
Har för mig att jag har blivit något av en hönsmamma, hehe :p bara tanken av att gå ut eller vara hemifrån min bebis en längre stund gör mig gråtfärdig, samtidigt som jag tycker att det är en lättnande och befriande känsla att kunna andas och inte vara present dygnet runt hela tiden, när jag väl kommit ut eller J har kommit hem..

TRÖTT
Så ni som tycker att jag är egoistiskt: LÄS EJ!!
William har varit vaken inatt i säkert 2 timmar och ja, tack för att man är själv om den lilla plutten!!
Morr!!
Finns inte många ord som beskriver min besvikelse och frustration!
Grrr..
Dessutom står frukosten på bordet sen en timme tillbaka och blir kall!! (Ägg & Bacon)
Är mäktigt trött att alltid bli bemött av OJ, ÄRRU REDAN VAKEN?? :-O
Jo, varje dag kl 8.00 kliver vi upp här på Kampetorp!!
Inte lätt å veta om inget intresse i de finns!!
Det är såna här tillfällen som får mig att önska att jag vore 10 år igen och helt utan bekymmer!!
Haha :p
Det lägger sig väl snart igen, men tack för att Du finns, Bloggen!
Och ni som tjuvläser den var och varannan dag ;)
Kan jag begära lite stöd här eller??
Pjuhh - känns genast bättre! :)
Prästen på besök
Hemma hos henne fick vi smaka på hemmagjord blåbärskräm - mmmmh :) Lilla William sov så gott middag i sin fina vagn, han är så snäll så den lilla pojken. Men precis när vi klev innanför dörren hemma vaknade han och det var dax för mat! Det går verkligen att ställa klockan efter honom igen :) Gött!
Sen så har vi en brandvarnare någonstans som vi har tagit ner efter vi sa upp abonnemanget, och den ligger nu inått hörn och tjuter 1-2 ggr i timmen eftersom batteriet tar slut.. MEN JAG HITTAR DEN INTE!! :p Liiite irriterande då :)
Hoppas jag hittar den snart.
Ha en bra kväll alla :)
William!
Du är min ängel!
Du lyser upp min dag!
Du är mitt allt!
Inga ord kan beskriva hur lycklig jag är!
Du, mitt lilla kärleksbarn,
tack för att Du finns!
Saltö
Våran lilla familj har på nått sätt blivit lite bortglömd bland alla gallstensanfall,
besök och över huvudtaget allt som ska fixas och göras hela tiden.. tyvärr..
Men nu ska vi ta oss den tiden och njuta av tillvaron - tillsammans!!
Kallt var det, men mysigt med en liten fika vid vattnet :)

Dagen slutade dock mindre rolig.
Jag fick åter igen gallstensanfall.
Där rök den kvällsstämningen :(
Imorgon åker hjärtat ifrån oss igen.
HUR ska jag klara mig själv??
Fullt hus!
Eftermiddagen var det då dax för skaran att komma till Ödegården :)

